Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESTETISKA FRÅGOR.
behagliga stämning man själf hade komponerat ät sig. Mot denna full
komligt falska uppfattning af hvad konst är den skall ju vara det
precisa uttrycket i formen för konstnärens tanke har Frankrike länge,
längre än alla Europas moderna länder, inlagt protest. Man har där
länge vetat, att man, för att begagna ett medel, mäste känna det, att
man, för att vara målare, måste kunna teckna och måla. Med den energi
och stora duktighet, som utmärker det franska folket, har därför den
unga franska inålareskolan också nätt en teknisk färdighet, som gör, att
hela det öfriga Europa blifvit hennes lärjunge. För att teckna männi
skor och natur mäste man känna dem, och därför studera äfven frans
männen människan och naturen i de minsta detaljer, och en hel skara
af deras nu lefvande konstnärer äro mästare i formsäkerhet.
Den rörelse, som Frankrike nu starkare än under långa tider förut
följer och som går ut på att komma naturen in på lifvet för att riktigt
grundligt lära känna henne, har blifvit efterföljd och äfven efterapad af
oss skandinaver. Literaturen har många bevis därpå, och bland våra
konstnärer begifver sig en mängd af de yngre och möst begåfvade till
Frankrikes hufvudstad, där nu konstens studium drifves med allvar och
kraft.
Denna skola i konsten och literaturen, som blifvit betecknad med
namnet den realistiska och betraktas såsom något nytt, är egentligen all
deles icke ny. Den är, såsom så mycket annat, endast ett tillbakavän
dande till något försummadt. Det är nu en god tid förfluten, sedan
Grekland blomstrade, sedan den italienska renaissancen sköt sina härli
gaste blomsterskott, och ingen vill väl neka, att man under dessa tid
skiften förstod formen. Det är må hända ej ens så många bland de nu
lefvande unge konstnärerne, som förstå menniskokroppen sä, som greker
och italienare gjorde det. Denna upptäckt, att det djupaste och allvar
ligaste naturstudium är den grund, hvarpå all konst måste byggas, är
således ny endast för de konstens utöfvare, hvilka icke vetat det förut.
Verlden och historien ha vetat det i långliga tider; men man kan i san
ning säga om detta det samma som om alla gamla och stora sanningar;
ingenting nytt under solen !
Men med denna upptäckt af en gammal sanning följer nu för tiden
ett stort misstag, nämligen att hvar och en, som kan handtera medlet
för konsten, också vore en konstnär. Det är detta påstående, som bragt
den nya skolan i vanrykte hos dem, hvilka se något högre i konsten än
en uppvisning af stilprof, och det är denna tendens hos den nya skolan,
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
