Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGON ELLER VANSINNIG?
hvilket ju är sanningens öde här på jorden öfvennannas och
skaffas ur vägen.
Må hända torde en del nordiska läsare vid studiet af detta drama
först känna sig stötta af det främmande i sättet att tala och tänka,
ty om än människorna öfveralt på jorden älska och frukta, strida och
dö ungefär för det samma, så är dock sättet, hvarpå lifvcts kamp ut
föres, betydligt olika hos till exempel en kastilianarc och en dalkarl.
Sydläuuingarna anse oss stela och kalla, emedan vi för det mesta
gömma alla våra innersta känslor så godt vi kunna. Det är endast i
norden man kan den konsten att tiga ihjäl hvarandra. Vi däremot
kalla mycket raskt den sydländska häftigheten tillgjordhet. Att per
soner svimma, ja, till och med dö af kärlek, att de med största lätt
het begagna våldsamma, patetiska uttryck, när något starkt upprör
dem, kunna vi ej rätt finna oss i. Emellertid är det nödvändigt att
tro, att icke alla folkslag, som i sina uttryckssätt afvika från oss själfva,
därför icke äro normala, en påminnelse, som kunde synas komisk,
om den icke verkligen vore så nödvändig.
Echegaray är ej häller en man, som drager sig tillbaka för starka
uttryck och högst effektfulla scener; men till och med de situationer,
som genom starka motsättningar och romantisk spänning eljes kunde
bli endast teatereffekter, verka djupt och gripande, emedan det all
tid ligger en psykisk anledning till grund för dem och denna psykiska
grund är sann, gripen ur verkligheten.
Don Lorenzo, styckets hjälte, är en man, som ärft en stor för
mögenhet och dessutom genom sina omfattande kunskaper förvärfvat
sig ett namn, som en god vän kallar »berömdt», han själf däremot
rättar till: »icke berömdt, nej, men respekteradt». Han är gift, och
han älskar sin hustru Angela, men i synnerhet sin unga dotter Inés
med den ömmaste och mest hängifna kärlek. Strax i första akten,
då husets vän doktor Tomas förklarar den unga flickans passionerade
kärlek för en ung grefve vara en sjukdom, så farlig, att den kan
döda henne, utbryter Lorenzo vid tanken på, att hon icke skulle vinna
sitt lifs lycka:
»För hennes lif, för hennes lycka, ja, blott för att aftorka en enda af
hennes tårar, skulle mina tårar aldrig stanna, för en timme af lycka åt Inés
skulle jag nöjd byta de, som ännu återstå mig, i timmar af qval».
Så talar endast en sydlänning, emedan han känner det så. Huru
Lorenzo bokstafligen kommer att uppfylla denna försäkran, visar styc
kets utveckling.
Hans fru, Angela, är en kvinna, som liknar många, öm och vän
lig mot sin man, när han ger efter för henne, bitter och hård, när
hans grundsatser skilja sig från hennes. Hon kan icke begripa, att
han icke efter dotterns önskan personligen vill infinna sig hos den unge
grefve Edvards moder, den gamla aristokratiska enkegrefvinnan, för
390
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
