Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Robert Tigerstedt.
HÖRSELORGANET HOS FISKAR OCH AMFIBIER.
De lägre urodelernas hörselorgan karakteriseras särskildt af dess
af en yttre hinna begränsade perilymfatiska rum, som sammanhänger
med hjärnhålan medelst ett långt rör. Dessa bildningar förekomma
äfven hos högre urodeler och hos Anura. Hos alla amphibier utgår
ductus endolymphaticus i hjärnhålan och utvidgar sig här till cu jäm
förelsevis stor, emot hjärnhålan afgränsad säck.
För öfrigt återkomma i amfibiernas hörselorgan samma bildningar
som i fiskarnas. Utriculus sammanhänger med sacculus, vid kommu
nikationsöppuingens mediala rand eller i en nära densamma befintlig
utbugtning finnes macula negiecta, o. s. v.
Hos de högre urodelerna innehåller lagena tvänne nervslut, af
hvilka det nytillkomna är den första antydningen till en skild papilla
acustica hasilaris cocldeae. Den utgör dock här endast ett från pa
pilla acustica lagenae afgränsadt, uppåt ryckt ställe. Först hos Anura
uppträder en från lagena verkligt skild pars basilaris cochleae; någon
öfvergångsform mellan pars basilaiis hos Urodela och hos Anura
har förf. icke lyckats upptäcka.
En redogörelse för de mikroskopiska detaljer, som förf. närmare
lärt känna, skulle här ej vara på sin plats. Vare blott sagdt, att förf.
i ett senare meddelande (Biologische Untersuchungeu 1881, sid. 51—60)
hos alligatoru funnit hvad alla redan länge väntat, men ingen
hittills med full säkerhet lyckats att uppvisa ett omedelbart sam
band mellan hörselnervernas ändförgreningar och hårcellerna i maculae
acusticae. Det är sålunda nu med full säkerhet bevisadt, att hårcel
lerna äro hörselnervernas ändapparter, hvilka genom ljudet försättas
i verksamhet och sålunda gifva upphof till hörselförnimmelserna.
Eddastudier. Brages samtal om skaldskapets uppkomst m. m. af D:r FREDRIK
SANDER. Stockholm 1882.
Man raåste sannerligen uppmärksamt, genomläsa författarens förord
samt taga hans ålder och samhällsställning i betraktande för att kunna
känna sig öfvertygad om, att här icke föreligger ett kolossalt försök att
gyckla med Sveriges bildade allmänhet. I sådant fall hade naturligtvis
d;r Sanders arbete fallit utom det område af literär verksamhet, hvar
med den allvarliga kritiken sysselsätter sig. Men äfven sedan man efter
åtskilligt besvär lyckats öfvertyga sig om att man här icke har att göra
med en lyckad parodi på vissa fantastiska alster af den mytologiska
forskningen under förra århundradet och början af det innevarande,
utan att här verkligen är fråga om djupaste allvar från författarens
sida, så skulle man hälst vilja med hänsynsfull tystnad förbigå en
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
