Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDBASTUDIER.
literär produkt, som på grund af sin öfverspändhet för att begagna
ett lindrigt uttryck borde kunna anses fredad för kritik. Hvad som
icke destomindre förmått oss att upptaga densamma till skärskådande,
är den från andra literära områden fördelaktigt bekante författarens
namn och hans tydliga anspråk på att få detta sitt arbete betraktadt
icke som en dilettants blygsamma försök, utan som resultatet af en om
fattande och grundlig vetenskaplig forskning, hvilken efter hvad han
bebådar kommer att skänka svenska literaturen ännu flere verk af
samma beskaffenhet som föreliggande. Då den del af allmänheten, som
saknar tillfälle att själf bilda sig ett omdöme om halten af d:r Sanders
Eddastudier, möjligen kan tillägga dem samma betydelse som förf.
själf tyckes tillerkänna dem, hafva vi trott oss böra söka förebygga
detta genom att redan vid framträdandet af det första större alstret af
d:r Sanders nya literära verksamhet på det bestämdaste protestera mot,
att åt det samma plats inrymmes bland Sveriges vetenskapliga literatur.
Arbetets hufvudsakliga innehåll utgöres af försök att uppvisa den
symboliska betydelsen af vissa fornnordiska myter och hjältesagor. Vi
tro, att dessa tolkningar bäst kritisera sig själfva, hvarför vi här an
föra några af de originellaste, ty originalitet kan man under inga
omständigheter frånkänna dem.
Främst torde då förtjäna anföras utläggningen af myten om Thjasse
och Iduns bortröfvande (sid. 4 ff). »Här talas nu om tre åsar, som
ofta uppträda tillsammans, nemligen Oden, Höner och Loke .. . När
desse tre åsar kommo in i Jättenhem, funno de, att der var mycket
ondt om lifsmedel, och när de väl kommit öfver en oxe, som de före
togo sig att koka, var maten alltför hårdsmält, ty köttet ville icke
blifva rätt genomkokt. Nu är emellertid här icke fråga om lekamlig
mat annat än som en liknelse; utan frågan gäller i grunden ideal åskåd
ning, andlig näring och själaspis, poesi i lifvet och i dikten. Men
hvem var då Thjasse, som i skepnad af en örn satt i en ek ofvanför
åsarne och vållade, att oxen icke vardt nog kokt och njutbar? . . . Han
betecknar våren och ungdomen inom naturen och jätteverlden .. . Jätten
Thjasse är här en representant för skalden i hans första utvecklings
skede, då han känner sina vingar växa, har ett okufligt mod och tilltror
sig att smälta allt hvad han tager för sig. Nog skulle oxen blifva
kokt, sade Thjasse, om han finge sin tillbörliga andel af steken. Och
han tog för sig oxens båda lårstycken och bogar, likasom skalden i sin
gröna ungdom och dårskap finner intet ämne för stort för sin behand
ling. Men detta gick Loke, den stolte hellenen, allt för när. Han tog
en läng stång och slog till örnen. Ena ändan af stången fastnade då
vid örnens kropp, den andra deremot vid Lokes händer. Örnen flög
upp, flög högt; Loke släpade på ett betänkligt sätt öfver stockar och
stenar. Detta var ju en besynnerlig stång! Ho kan utgrunda och lösa
denna gåta? Jo, skalden Quaser vet kanske åtskilligt, hvarom iriska
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
