Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BDDASTUDIER.
till besinning och att omfatta kristen tro . . . När Bodvar kom till Leire
och inträdde i konungens gästsal, såg han i en vrå en hög af ben, och
ur den stack opp en svart hand: det var bondesonen Hottur, som höll
på att göra sig en sköldborg af de många benen till skydd mot hugg
och slag . . . Bodvar Bjarke tog sig honom an, gick fram till benhögen
och lyfte den skrämde gossen derur, hvarefter han bar honom ut ur
salen till ett vatten och tvådde honom från topp till tå; en rening, som
uppenbart syftar på de kristnes dop. Sedan Bodvar vidare i sällskap
med Hottur dräpt ett skräckinjagande vilddjur (hedendomens fantasi
spöke)’ samt låtit honom dricka af dess blod och äta af dess hjerta, tog
Hottur till i styrka och mod . . . Hottur är icke längre den fattige och
hjelplöse hedningen, som erinrar om mörkrets gud Höd, utan han är
döden ur kristlig synpunkt, en stor och stark kämpe, som uträttar en
högre makts befallningar, och hvars uppgift är att lära mannen lefva
så, att han må kunna med ära dö».
Om de bekanta ristningarna å Ramsundsberget yttras sid. 47: »Här
äro afbild ade en stor och två mindre ormar. Den store ormen (staden
Rom, Fafner) har samma hufvud som den ene af de mindre, hvilken
betecknar det vestromerska väldet (utmärkt äfven med en varg eller
varginna, Romuli och Remi), hvars herskare Honorius satt i Ravenna.
Den andre mindre ormen betecknar östromerska väldet. De två äro
sammanbundna vid stjertarna. Den hufvudlöse smeden har man ansett
syfta på smeden Regin. Jag tror deremot, att denna bild i verkligheten
syftar på Stilico. När Stilico var död och Rom intaget, började Alarik
förstå foglalåt, ett urgammalt poetiskt uttryckssätt» o. s. v.
»Med Balders historiska död, hvarigenora åsafolket tvangs att ut
vandra, syftas på den olycksdigra slumpen eller händelsen, att den
skeppsbro, som den persiske konungen vid sitt härtåg mot skytherna
låtit bygga öfver Donau icke vardt efter aftal upprifven af hellenerna
(Loke), som bevakade den» (sid. 86).
Hamletssagan uttolkas sid. 101 ff. Den episod, då Hamlets ungdoms
vän gaf honom ett hemligt varningstecken på så sätt, att han »stack ett
strå i ändan på en broms och lät bromsen flyga», utlägges sålunda:
»Bromsen betecknar sädeskornet, som kastas ut, lägger sig i jorden och
börjar gro. Det får då ett strå i ändan». Hamlet själf är »icke blott
sädesodlaren, utan tillika qvarnmannen, som bereder mjöddrycken».
Betydelsen af Hamlets båda reskamrater, som konungen af England lät
hänga, anser förf. vara så godt som själfklar. »Nu torde läsaren utan
svårighet finna, att med Amlets två följeslagare till England syftas å
sädessäckar, som varda upphängda öfver qvaruen, att deras innehåll
må förmalas. Men det guld, som Amlet fick i böter för dem och som
han stöpte i två trästafvar, betecknar det hjelpmedel, den kraft, som
odlaren mäktar inlägga i de två trästoder, dem Oden danat, fostrat och
uppklädt och dem Eddan kallar Ask och Embla, man och qvinna.»
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
