Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adolf Noreen.
EDDASTUDIER.
öfverflödig och bättre än alla kommentarer ådagalägga verkliga arten
af det författarskap, vi här hafva för oss. Man må nämligen ingalunda
föreställa sig, att de anförda profbitarne äro på något sätt enstående i
det ifrågavarande arbetet. Tvärtom; de äro gripna ur högen, och ar
betet består från början till slut af dylika fantasterier. Och ingen
städes något försök att, om icke bevisa, så åtminstone på
något sätt motivera de bizarra påståendena. Hvad förf. sid. 141
yttrar i fråga om sina egendomliga åsigterna rörande runorna: »Det
är icke min mening att nu framlägga några skäl för denna min upp
fattning», tyckes han med alt skäl kunna hafva satt som motto för hela
sin afhandling. —• För de åsigter, som uttalats af andra forskare rörande
samma ämnen hyser d:r Sander ett suveränt förakt. »Utan att inhäktas
af de fibulor, som heta tvekan och tvekans förbehåll», som han uttryc
ker sig, ratar han hvad förut ansetts bevisadt och framställer sina hug
skott (»hvad jag funnit sant vara»). Sin tolkning af folkvisan »Axel
och Valborg» ty denna måste naturligtvis som alt annat vara sym
bolisk inleder han med orden: »Utan afseende å hvad den lärde
Peter Anders Munch haft att erinra, dristar jag påstå» o. s. v., och så
får man sedan till lifs att Axel betecknar »Olof Tryggvason, Valborg
deremot det kristnade Norge».
Ehuru d:r Sanders Eddastudier i så mycket påminner om »den
gamla goda tiden», är arbetet dock i ett afsecnde fullt modernt.
Det är nämligen illustreradt och detta på ett sätt som står i bästa
öfverensstämmelse med dess anda för öfrigt. Man får här se »Thjasse
i örnhamn», »Loke i Fröjas falkhamn», »dvergarne Fjalar och Galar»,
sittande på hvar sin kvist; »Quaser i hägerhamn» skiljer sig, så vidt vi
kunnat finna i ingen mån från de arter, som nu för tiden uppträda i
en zoologisk atlas; jätten Gilling är skapt som en tupp, men har det
företrädet framför sina likar, att han får stå på en lyra: »Jätten Gil
lings hustru» däremot har i skepnad af »den stackars ugglan» slagit
sig ned på en stump af en jonisk pelare. Hvad man torde finna mest
originelt i fråga om illustrationerna, är att en fantasiteckniug i publi
cistklubbens tidning Nordostpassagen användts att åskådliggöra myten
om Thjasse.
Man har ganska allmänt förvånat sig öfver, att den högt aktade
firman P
. A. Norstedt & Söner kunnat finna det förenligt med sina
hedrande traditioner att förlägga ett arbete sådant som förevarande.
Efter de upplysningar vi erhållit hvilka bekräftas af det sätt hvarpå
boken annonserats i Nya Dagligt Allehanda den 20 september äro vi
emellertid i tillfälle att upplysa, det arbetet icke tillhör firmans egent
liga förlagsartiklar utan att denna endast besörjer distributionen.
407
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
