Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOVELLER.
ren, ja en gång ända till yttersta granslinien for ett område, som ej
får beträdas, men hon gör det med säker blick för hvad hon kan och
får våga och framför alt med konstnärens poesi och lugna återhåll.
Hr Geijerstam syslar oftare på samma gränslinie, en omständighet,
som verkar nedslående på hvar och en, som bidar på tecknen af en
ny och skönare riktning hos de nya, och han träder efter vår mening
äfven ett par gånger öfver den, om ock medgifvas bör, att han på
intet vis förirrar sig så långt in på det förbjudna området som före
gångare redan gjort. Men hvartill tjänar hela denna ifver att för
chiraéren natursanning framför alt sysla omkring just den verklig
hetens enda vrå, för hvilken blygsamheten måste kräfva alldeles sär
skilda hänsyn? Ar ej verklighetens rike stort nog och gömmer ej till
varon oändliga områden, hvilka kräfva mästarens hand lika väl som
detta, men hvilka likväl icke jaga bort ur diktens publik just alt ädelt,
kyskt och finkänsligt folk?
För öfrigt har detta spörsmål hlifvit af en alldeles särskild vigt
genom det breda rum, som novelletten och öfver hufvud den korta,
kåserande framställningen intager i den moderna prosadikten. Uti
ett stort helt, såsom i en omfattande roman, inom hvilken krafter
från lifvets alla områden spela, kan det stundom, så mycket vilja vi
medgifva, blifva nödvändigt att följa det onda lika väl som det goda
långt in i detsammas hemliga verkstäder och därvid äfven beröra ting,
som i och för sig äro vidriga att handskas med. Men då blir också
detta vidriga satt i förbindelse med så mycket annat, att det stannar
vid hvad det är i lifvet, ett moment bland andra, en lokalton på en
vrå af taflan, men ej det färgackord, som gifver sin karakter åt det
hela af konstverket.
Helt annorlunda i den korta, koncentrerade novelletten. Denna
har ej rum för mer än en af lifvets frågor, och hon samlar gemenli
gen all styrka uti en eller två eller i hvad fall som hälst uti blott
några få starkt markerade scener. Då nu gång på gång lättfärdigheten,
sedlighetsbrottet eller öfver hufvud någon af de allra mest hemliga
och motbjudande sidorna af tillvaron inom denna trånga ram göras
till diktens temata, så kan det ej hindras, att man finner berättigad
den klagan, som öfver alt börjar höjas öfver orenheten af den atmosfer,
hvari den moderna prosadikten öfvervägande rörer sig, och att man
alt oroligare börjar längta efter nya krafter, som med full tro på det
goda ega snille nog att också göra detta mer intressant än lasten. Vi
inse mycket väl, att man från rent teoretisk ståndpunkt svårligen kan
förbjuda diktaren något område: livad blifver nämligen alltid inom
konstens sfer en underordnad fråga emot huru; men hvad man med
trygghet kan säga är, att icke en bland tio af dem, som i den nyaste
tiden berört etiskt ömtåliga ämnen, gjort det med den försyn och
värdighet, som kräfvas af den äkta konsten.
458
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
