Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOVELLER.
rad i det oändliga, sedan förnedringen smugit sig öfvcr det bättre i
människan och en motståndslös indolens herskar, där lifvet borde
herska.
Tvifvel är den djupast anlagda af fru Edgrens noveller och inne
håller också mer af gripande sanning än någon af de öfriga; men klar
är den på långt när icke och tillfredsställer ej häller i rent psykolo
giskt hänseende. Sann är teckningen af de motsatta lifsintressen,
direkte tagna ur våra dagars förhållanden, hvilka fylla de handlande
personerna, svag är däremot utvecklingen. Utmärkt är t. ex. scenen
i fru Arwidsons öfverförfinade hem, där de unga damerna, hvilkas egent
liga sjuka väl är, ått de aldrig fått hvarken utstå arbetets tunga eller
lyftas af dess förädlande makt, uti njutningen af sin intelligenta öfver
lägsenhet leka med de heligaste ting inför den kampens, nödens och
trons man, som skall så ödesdigert ingripa i deras bana; svag är där
emot teckningen af samme mans omänsklighet mot sin hustru äfven
då, när hon lemnat bakom sig alt det lif, hvilket han kunde anse sig
befogad att straffa, samt helt och hållet sjunkit samman i en tillvaro,
där hon af honom borde mötas endast med upprättande kärlek. Det
ämne, författarinnan här berört, nämligen kampen mellan det religiösa
lifvets kraf, sådana dessa utaf glödande men uti en punkt förblindade
andar framställas, samt bildningens kraf, sådana de allmännast möta
ute i lifvet med en blandning af berättigade och oberättigade moment,
är ett framför de flesta tacksamt samt synes oss i många hänseenden
vara med stor värdighet om än ej med fullt utredande förmåga af
henne behandladt. Denna novell gifver emellertid ett så stort posi
tivt innehåll, att den hör till det mest intressevärda, som på senare
år hos oss framträdt.
Hr Geijerstam eger icke lika fin och känslig hand att beröra öm
tåliga ting med. Han tecknar hårdt och korrekt, och man vill gärna
tro, att han vill något mer än att skrifva »blot til lyst»; men man
stötes mycket ofta af en oblidkelighet, om hvars innersta grund man
ej är viss, och frågar sig också ej så sällan, huruvida ej natursannin
gen är icke så litet konstruerad. Goda vänner, trogna grannar och
mera sådant innehåller t. ex. en frieriscen, hvars naturtrohet vi starkt
våga att draga i tvifvelsmål, liksom också bakgrunden med de många
skvallersystrarna är gjord med alt för liten godmodighet och träff
säkerhet. Gråkallt är den af som lofvar mest, ehuru vi
icke alltid äro i stånd att gifva ett tillfredsställande svar på hvarför
författaren gjort just så eller så. Skall det nu ovilkorligen blifva
en bedröfiig upplösuing på alt, som börjar i kärlek, så är det väl rätt
att skilja Agnes och hennes Kristian Grane åt, men eljes förstå vi ej,
att en förbindelse dem emellan skulle hafva blifvit vare sig dikten
eller lifvet ovärdig. Annorlunda med Ett resultat; där timade en
öfverträdelse, och då det i don moderna dikten är svårt att få en
460
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
