Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDDA
Edda. En isländsk samling folkliga forntidsdikter om nordens gudar och hjältar
på svenska af P. AUG. GÖDECKE. Andra upplagan. Stockholm. P. A. Norstedt
& Söner 1881. XXIV + 396 sidd, 8:o.
För föga mer än fem år sedan offentliggjorde d:r Gödecke sin
tolkning af Eddans kväden och redan sedan några månader är andra
upplagan däraf tillgänglig.
Under mellantiden hafva, såsom öfversättaren också påpekar, »myc
ket märkliga tilldragelser inträffat på eddaforskningens område».
Förut har man väl tvistat om eddasångernas ålder och uppkomstort,
om hela det nordiska folkets eller blott vissa stammars rätt att åt sig
såsom sin egendom börda de mytiska föreställningar och de sägner,
som i dem träda oss till mötes, och framför alt själfva sångerna; men
man har dock, åtminstone om vi bortse från sagostoffet i de så kallade
heroiska sångerna, enats om att altsammans, där det ej vore nedärfdt
från de aflägsna tider, då nordbon ännu icke såsom särskildt folk af
söndrat sig från sina stamfränder, i alt väsentligt vore en ur nordiskt
frö på nordisk grund utvecklad planta.
Nu däremot har den åsigt framstälts och med alla snillets och lär
domens vapen förfäktats, att mycket som förmenats vara nordiskt, är
främmande, att en betydlig del af myterna, sådana vi lära känna dem
af Eddan, leda sitt ursprung från eller uppkommit genom missuppfatt
ning af från fjärran länder och andra kulturer härstammande föreställ
ningar och berättelser, med hvilka nordborna i en jämförelsevis sen
tid gjort bekantskap under sin beröring med västerns folk.
Nu har visserligen icke den vetenskapliga diskussionen rörande
denna fråga sagt sitt sista ord: den har knapt blifvit börjad. Men be
finnes det en gång, att den nya åsigten är väl grundad månne ej
Eddans dikter då för oss förlora icke så litet af det värde, de nuega?
Enligt hvad åsigtens upphofsman uttryckligen förklarar, är det den
mytiska diktningens stoff, dess yttre grundlag, dess berättande element,
som till en mycket stor och väsentlig del är främmande. Men dessa
utifrån upptagna element har den nordiska anden omskapat till led af
ett genomfördt system, af ett stort harmoniskt helt, hvilket såsom ett
helt är fullständigt originelt och uteslutande nordiskt, och i omska
pandet af de främmande mytiska, religiösa eller poetiska ämnena, i den
oupphörligt fortsatta utvecklingen af dc främmande telningarna hafva
nordborna ådagalagt rik fantasi och stor själfständighet. (Jfr Bugge,
Studier over de nordiske Gade- och Heltesagns Oprindelse 1 sid. 8.)
På det främmande har altså nordbon tryckt sin egendomlighets
prägel. Ämnena äro delvis främmande, behandlingen är nordisk. Låt
också vara att vissa gestalter leda sina anor från antikens gudar eller
heroer eller till och med från de kristnes frälsare eller djäfvul, under
463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
