Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKT SPRÅK.
AF
J. A. LUNDELL.
K. BREKKE, Bidrag til dansk-norskens lydlære. (Aars og Yoss’ skoles inby
delsesskrift. Kristiania 1881.) 66 s. 8:o.
T. BENNETT, A selection of phrases for tourists travelling in Norway. 4 ed.
by J. Storm. Kristiania 1881. 132 s. 8;o.
K. KNUDSEN, Unorsk og norsk eller fremmedords avløsning. Kristiania 1881.
XXXIV + 992 s. 8:o.
Något som utan tvifvel är egnadt att kräfva uppmärksamhet icke
blott af språkmannen, utan af en hvar, som med öppet öga följer de poli
tiska, sociala och literära företeelserna hos grann- och frändefolken, är det
faktum, att den skandinaviska Norden häller på att få ett nytt literatur
språk, att bredvid isländska, svenska och danska ställer sig med alt tyd
ligare skilda drag en fjärde syster, norska.
Först under senare delen af medeltiden fingo skandinaverna en lite
ratur i vanlig mening. Ehuru medeltidens literaturspråk ej voro inom sig
lika homogena eller mot hvarandra lika skarpt begränsade som nutidens,
kan man dock redan tidigt skilja mellan norsk-isländska och svensk-dan
ska, den västnordiska historiska och vittra literaturens språk å ena sidan,
de östnordiska landskapslagarnes å den andra. Till de mest framträdande
skilnaderna hörde tveljuden, samt i-omljudet i pres. sing. af starka verb i
Norge och på Island, medan svensk-danskan i de förras ställe hade fått
enkla vokaler och förlorat det senare, altså
norskt-isländskt bein auga høyra dregr shytr
svensk-danskt hen öga höra dragher skiuter.
Språket i Norge, särdeles på Östlandet, stod svenskan något närmare
än den rena isländskan gjorde. I danska skrifter, redan i lagarne, framträda
som tydligt skilda tre dialekter: jutländska, själländska, skånska, bland hvilka
den mellersta har sin fortsättning i det nydanska skriftspråket och den
sista kommer de svenska lagarnes språk tämligen nära. Sådan var altså
ställningen i början af fjortonde århundradet. Men detta århundrade skulle
se stora omhvälfningars början eller fullbordan. Håkan Magnussons enka,
Nordisk tidskrift. 1882. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
