Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. LUNDELL.
Det hade varit önskligt, att målsträvarne visat något mera kunskap
om de verkliga förhållandena, särskildt om dansk-norskan och bygdemålen,
mindre lefvat i luftiga teorier och estetiska talesätt, i hvilka hvarken de
eller andra kunna spåra någon mening. A andra sidan må ej förnekas,
att de lagt i dagen en varm kärlek till fosterland och folk, att de gjort
folkmålens byggnad och ordförråd kända, höjt folkets själfkänsla, lärt de
bildade och allmogen själf att hysa aktning för folkmälen, lärt dem att
dessa icke äro något att blygas för, och de hafva sålunda med eller mot
sin vilja äfven kraftigt understödt den dansk-norska språkrörelsen, som
också är nationell. Ju mera de jämte fortsatt arbete för folkets upplys
ning teoretiskt och praktiskt främja de verkliga folkmälen, ju mera skola
samtid och framtid värdera och gifva rättvisa åt deras sträfvanden.
»Hvorvidt det kan være at befrygte», yttrar sig redan 1811 en
framsynt dansk man, O. Ch, Olufsen, i sin Skildring af den dansk-norsk
holsteenske Stat,» at der i Norge med tiden kunde opståe et egentlig norsk
sprog, det er et dansk med så mange norske ord, vendinger og idiotis
mer, at en dansk knn med umag vilde være i stand til at forståe det
og høre det uden uvillighed, er et intressant problem, men ikke let op
løseligt, da dertil forudsattes en betydelig forandring i Danmarks og
Norges stilling imod hinanden, hvis beskaffenhed man måtte kjende for
at kunne skjønne om dens følger. Men muligheden, ja sandsynligheden
af at sligt kan skee, er ikke utydelig» h Norge har redan ett eget språk
och en egen literatur, sidoordnade med svenska och danska. På den tid,
då den skandinaviska enhetstanken först vaknade, säg man icke med väl
villiga ögon de »separatistiska» rörelserna i Norge. Två språk i Norden
var redan för mycket. När Norge i så lång tid nöjt sig med danskan,
hvarför kunde det ej äfven för framtiden göra så? Man glömde, att ti
derna nu äro andra än förr, då folket nöjde sig med det vett och de se
der, som ärfdes från far till son, utan delaktighet i de andliga och ma
teriella framsteg, som den europeiska odlingen gjort under tre eller fyra
århundraden. Men ej nog härmed: hela frågan är gjord från en oriktig
synpunkt, denna rörelse var icke något som kunde vara och icke vara,
alt efter som man ville. Den var en nödvändig följd af historiska
och språkliga förutsättningar. Att påpeka detta har varit afsigten
med vår uppsats.
1 Saml. til det norske folks sprog og hist. VI. s. IGI f. Möjligheten harblifvit
verklighet.
506
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
