Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Norsk tidsskr., 1848, 2, s. 272.
NORSKT SPRÅK.
det är för allmogen icke lättare att lära sig landsmålet än dansk-norska.
Att landsmålet i sina former tager mera hänsyn till »gode» d. v. s. forn
artade mål, än till det allmännaste, att det har rn och rd, har t i best.
sing. neutr., -ade, -at i l:a konjugationens verb, alt former som ingen
städes i Norge förekomma; att det håller d efter lång vokal uppe och
brukar -a- i böjningsändelse, fastän -e- är vanligare, har starka imperfekter
sådana som flo, klo, Ijop, do, go, jämte särskilda pluralformer, «-omljud i
presens och sup. (tek tager skeket skakat o. s. v.), ««-omljud i fem.
subst. (osp asp o. s. v.); att det öfverhufvud mera håller sig till det
svagt befolkade Västlandet än till Ostlandet; alt detta gör det ännu mindre
brukbart. »Landsmålet» är ett alster af sin tid, af språkvetenskapen som
arkeologi, och den tiden är förbi. Dä dugde intet utom det ur
gamla, alt nytt var »oorganiskt», »oäkta». Man behöfde ej vid ordens
uppteckning bry sig om ordens »locale udtale»,, utan se blott på det »vä
sentliga» d. v. s. hvad som öfverensstämde med formspråket, här »oldnorsk».
Det är samma skola, Grimms närmaste män, som i Tyskland ville göra
om ortografien efter medelhögtyska och skrifva zwelf för zwölf, leffel för
löffel. Icke gjorde det något, huru det »uttalades».
För resten finner man, att tron på »landsmålet» icke vidare är stark
ens hos dess vänner. Man väntar, att någon stor författare skall höja
sin dialekt till landets skriftspråk. Om detta ännu skulle vara i någon
den minsta mån tänkbart, så blir det visserligen alt mindre sanno
likt, i samma mån som det verkliga språket utvecklar sig altmer i norsk
riktning och blir alt mer tjänligt som uttryck för norska folkets yttre och
inre lif. Ordförrådet är ju redan nu ej mycket olika i »landsmålet» och
den dansk-norska, som gått längst i upptagande af norska ord. Och på
ordförrådet hänger det mesta. Det kan öfverhufvud ej vara svårare för
allmogen att lära sig dansk-norska uttryck för kulturföreställningar, som
han förut ej känner och som hans eget mål därför ej kan återgifva, än
att få ett »nylagadt» landsmålsord. Hvad Aasen yttrade 1848 lär en
sanning, som ej bör glömmas: »Det er altså ikke nødvendigt, at det, som
skal tiltale almuen, netop skal være forfattet i dens eget mål; derimod er
det nødvendigt, at det må være i folkets ånd, at det må indeholde så
danne tanker, som folket kan tilegne sig, og fremtræde i en sådan form,
at den rette mening er klar og fattelig for alle». Folkspråket har i
Norge icke någon väsentligt annan ställning och uppgift, än
det har eller bör ha i Sverige eller Danmark.
505
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
