Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURÖFVERSIGT.
GEORG BRANDES: Björnson och Ibsen; två karakteristiker. Stockholm 1882.
Xär man slår upp ett arbete af G. Brandes, kan man vara för
vissad att däri finna många spirituella och dessutom många riktiga
iakttagelser; men man kan dessutom tyvärr vara öfvertygad att alla
frågor skola vara behandlade ur synpunkten af en verldsåsigt, hvilken
är skäligen tom på lifsinnehåll och hvilken, i sin kala negativitet,
knapt erbjuder något annat positivt än ett mycket abstrakt frihets
begrepp. Den rent empiriska karakteristiken kan vara gjord med ut
sökt finhet; men det åskådningssätt, som ligger till grund för den
literära analysen, verkar upprörande både genom sin inre art och ge
nom den utmanande, arroganta form, som det vanligen antager. Vi
underskatta ej betydenheten af denna kritiska begåfning; sida efter
sida kan man med nöje följa författarens framställning, hvilken, med
all sin benägenhet för något djärfva konstruktioner, mycket ofta
träffar det rätta och gifver igenkänliga bilder af de skaldepersonlig
heter, hvilka utgöra föremål för de särskilda studierna. Men så
kommer plötsligt en vändning, ett uttryck, som i skarp belysning
framhåller granskarens egen ställning till lifvets högsta frågor; det
kommer plötsligt en sofism, som gör att vi studsa: vi se, hvars andas
barn granskaren i själfva verket är, vi finna att hela hans kritik går
i tjänst hos makter, hvilka söka nedbryta hvad vi skatta heligt och
oantastligt. Man känner sig då uppfordrad att göra en gensaga mot
författarens sätt att uppfatta saker och ting. En dylik gensaga är just
icke ett angenämt verk; ty huru hofsam den än må vara, skall den
terrorism, som mindre förmånligt utmärker hr Brandes och hans »för
dragsamma» vänner, toleransens fanatiske försvarare, hafva till följd
att den, som försöker bestrida befogenheten af deras satser, utan vi
dare skylles för t. ex. frihetsfientlighet och obskurantism. Då emeller
tid G. Brandes’ arbeten genom sin lätta, populära form äro synner
ligen egnade att inverka på en allmänhet, hvilken af det roande,
spetsiga framställningssättet stundom låter besticka sig, må i alla
händelser ett försök göras att fästa läsarens uppmärksamhet på be
skaffenheten af den ståndpunkt hr Brandes intager. Denna framträder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
