Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG BRANDES. TVA KARAKTERISTIKER.
så mycket tydligare som hr Brandes vid teckningarna af Björnson och
Ibsen långt mindre ur estetisk synpunkt undersöker deras storartade
skaldeverk än sysselsätter sig med just den de för
menas ega, och därvid altjämt får tillfälle att omedelbart eller medel
bart angifva sin egen.
För hr Brandes, hvilken ganska riktigt framhåller det frimodiga,
det utåtvända i Björnsons lynne såsom skald och folktalare, är denne
man »nordens store såningsman», och Brandes anför i sammanhang
härmed Björnsons egna ord om Wergeland, då han omtalar, huru
denne under en tid af sitt lif gick med rockfickorna fulla af träfrön,
hvilka han under sina vandringar på måfå utkastade under förhopp
ning att något kunde växa upp därur. Vi vilja antaga, att saken
symboliskt kan lämpas på Björnsons andliga verksamhet för sitt folk,
men beklaga endast från vår synpunkt att den snillrike mannen så
ofta och så onödigtvis utsått cj träfrön, men trätofrön. För öfrigt
har Björnson naturligen biifvit för Brandes alt kärare, sedan skalden
lemnat sin Grundtvigianska riktning, lemnat sin barndomstro, upphört
att »mana fram Gud vid bröllop och begrafningar» samt »fått synen
på lifvet vidgad», hvilket förmodligen alltid är en följd, sedan man
lemnat det kristna åskådningssättet. Må nu i afseende på dessa saker
hvar och en svara för sig själf; det skall icke falla oss in att tadla
Björnson därför att han möjligen i sitt sanningssökande inträdt på
en väg, hvilken förefaller oss olycklig. Vi vilja härom ej yttra oss,
ty hvarje uppriktigt och ärligt sökande förtjänar, såsom sådant, akt
ning. Men väl hafva vi funnit, att Björnsons diktning numer, efter
denna brytning, mist mycket af sin forna, friska skönhet, och detta
förvånar oss ej; hans förra ståndpunkt var nämligen i all sin Grundt
vigianska ensidighet långt rikare på positivt innehåll än hans nuva
rande, och följderna måste naturligen visa sig äfven i dikten, hälst
hos en personlighet, där åskådningssätt och dikt stå i så omedelbart
sammanhang som hos Björnson. Men för Brandes har Björnson nu
stigit; han höll sig jir förut på ett ängsligt afstånd från den »upp
lysta», d. v. s. från den vulgärt och i sämre mening rationalistiska
»samtidens lif och idéer». En särskild hyllning lemnar hr Brandes åt
Björnsons politiska verksamhet och gifver härvid den lika sällsamma
som ogrundade upplysningen, att Sveriges konungahus ända sedan
1814 ansträngt sig att amalgamera Norge med Sverige och inskränka
Norges författningsenliga rättigheter. Detta påstående är onekligen
af natur att belysa hr Brandes’ käcka sätt att handskas med den hi
storiska sanningen, men må för tillfället lemnas åsido, hälst orimlig
heten är tillräckligt påtaglig.
Ar teckningen af Björnson utförd med mycken kärlek, så är
detta ännu mera fallet med karakteristiken af Ibsen, med hvilken
skald författaren, såsom införda utdrag ur brefväxlingar och redogö-
509
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
