Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG BRANDES. TVÅ KARAKTERISTIKER.
des’ segerkänslor icke alldeles orimliga; men motståndskrafter, hvilka ej få
underskattas, finnas väl än, och om så varder nödvändigt, skola vi kämpa
pro aris et focis. Med glädje omtalar Brandes, att för Björnson i hans
»Magnhild» och »Leonarda» ett nytt modernt problem vaknat: »förhål
landet mellan moralen som sedlighet och som institution, som hjärtats
lag och som samhällets lag». Vi vilja här ej tala om dessa bägge dikt
verk; det är mot Brandes’ yttrande vi vilja rikta oss. Förhållandet
mellan sed och sedlighet, förhållandet mellan det moraliska och det i
vana och häfd fixerade, mellan plikt och konventionalism är ett mycket
gammalt, icke något »nytt» problem. Uttrycket »hjärtats lag och sam
hällets lag» är missledande; vi skulle vilja utbyta det mot andra termer
såsom t. ex. sedebud och yttre bud, avtonomi och heteronomi o. s. v.
»Hjärtat» kan nämligen ofta vara rätt upproriskt mot plikten, och kon
trasten mellan »hjärtats lag och samhällets lag» betecknar ej motsats
förhållandet riktigt, så framt ej möjligen Brandes’ mening är, att hjär
tat eller hjärtats böjelse alltid har rätt jämväl mot plikten. Denna
uppfattning vore utan tvifvel rätt modern, om ock redan det adertonde
seklet i fadda svärmerier förhärligade den samma; men i sådant fall
bör motsatsförhållandet få en annan expression, såsom t. ex. »hjärtats
bud och sedebudet» eller något liknande. 1
I politiskt ’ afseende hyllar Brandes »grundtanken i Björnsons
Kongen », nämligen att det konstitutionella konungadömet skall aflösas
af republik. Vi hafva emellertid tid efter annan sett republiker åter
blifva monarkier; för öfrigt förtjäna måhända här historiskt gifna förut
sättningar något afseende, hvartill kommer att den politiske tänkaren
sannolikt i det konstitutionella konungadömet skall finna säkrare borgen
för lugn utveckling än i republiken. Säkert är, att samma ohistoriska
schematiserings- och konstruktionslust röjer sig i detta lilla yttrande som
i mångfaldiga andra af Brändes. Det går genom hans arbeten en anda
af öfvermod; saker, hvilka icke äro så alldeles gifna, påstås med tvär
säkerhet vara en gång för alla afgjorda, omnämnas i förbigående såsom
något, hvarpå ingen tviflar eller kan tvifla. Så säger Brandes »deter
minismen» vara vetenskapens slutord i fråga om barnens lif; barnets
hela varelse är genom ärftligheten »genomgående bestämdt» af föräl
drarne. Att åtskilliga drag, åtskilligt i temperament och lynne kan ut
göra arf, det vill ju ingen bestrida; men den »genomgående» bestämd
heten är därför visst icke någon afgjord sak, utan vederlägges lätt vid
en blick på erfarenheten, hvarför hr Brandes’ kategoriska påstående
betyder mindre än intet. Af dylika kategoriska påståenden, förmod-
1 En särskild och vigtig betydelse skulle den uppstälda kontrasten däremot onek
ligen få, om den afsåge förhållandet mellan det moraliskt rätta och detjuridiskt rätta;
men dels lemna i förevarande fall Björnsons omnämda arbeten ej anledning till denna
frågas framställning, dels skulle Brandes från sin atomistiska uppfattning, inför hvilken
staten ej kan vara annat än en agglomeration af sinnevarelser, ej kunna på tillfreds
ställande sätt lösa den samma.
515
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
