Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ABEL, OEUVRES COMPLÉTBS.
Abel, som är införd i Videnskabs-Selskabets skrifter.» Det var för
modligen af detta skäl, som han uteslöt densamma. Men detta ute
slutande, synes mig ingalunda berättigadt. Ty denna afhandling inne
håller också annat, än hvad som finnes i de två nämda afhandlingarne ;
och dessutom är metoden en helt annan. Vi räkna således som en
förtjänst, att den här i den nya upplagan blifvit intagen. Såsom ett
curiosum kan i förbigående nämnas, att här i fråga varande afhandling
blef till en början förbisedd vid redaktionen af den utaf Royal Society
i London utgifna särdeles fullständiga Catalogue of Scientific Papers.
Den finnes icke på sin plats i Tom. I under bokstafven A, utan har
först i Tom. VI under » Additions and Corrections» blifvit upptagen.
Den tredje i ordningen af de afhandlingar, som icke finnas i den
Holmboe’ska editionen n:o XII: Mémoire sur une propriété générale
dVune classe tres étendue de fonctions transcendantes är den berömda af
handling, som inleranades till VAcadémie des Sciences i Paris den 30
oktober 1826, men blef först 15 år därefter 1841 offentliggjord i Mé
tnoires des Savans Étrangers. Denna afhandling, den yppersta pärlan
bland Abels skrifter, har en lång och för franska rnatematici icke just
särdeles smickrande historia. I ett bref till Holmboe från Paris den
24 oktober 1826 skrifver Abel ibland annat: »Jag har nyligen slutat
en större afhandling öfver en viss klass af transcendenta funktioner,
för att inlemnas till institutet. Detta skall ske nästa måndag. Jag har
visat den för Cauchy; men denne bevärdigade den knapt med ett
ögonkast. Utan att skryta, vågar jag säga att det är ett godt arbete.
Jag är nyfiken få höra institutets omdöme om densamma.» Knap
past 8 dagar därefter den 30 oktober inlemnadcs afhandlingen i VAca
démie des Sciences. Cauchy och Legendre utseddes att granska den.
Cauchy’s högdragenhet hafva vi redan omnämt. Vänligare visade sig
Legendre, som yttrade: »(7a pendra-, (7a pendra». Nu efteråt, när man
betänker, hvilken för analysen banbrytande afhandling här var i fråga;
förefaller detta icke så litet komiskt.
Emellertid låg afhandlingen begrafven ibland Cauchy’s papper.
Abel lemnade Paris de första dagarne af januari följande året 1827.
Han själf var af en för mycket blygsam natur, för att han, före sin
afresa eller efter ankomsten till Norge, skulle hafva gjort några påtryck
ningar eller förfrågningar om afhandlingens öde. Vid ett och annat
tillfälle kunde man väl få höra honom beklaga sig öfver dessa »lång
samme män»; men något vidare steg tog han icke, för att påskynda
saken. Dock, i en af sina sista afhandlingar för Crelle’s journal
kort före sin död ger han en antydan om den afhandling, han redan
för längesedan inlemnat till franska institutet. På detta sätt fick Jacobi
kännedom om förhållandet, och började, som man säger, »rifva regn»
både hos Legendre och Arago. Båda svarade, att manuskriptet var
för otydligt, hvarför man önskat en bättre afskrift. Författaren hade
532
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
