Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF BJÖRLIN, SVERIGES KRIG I TYSKLAND AREN 1805 1807.
Kriget 1805—1807 hör för öfrigt, såsom hvar och en vet, icke till
dem af våra fälttåg där de svenska vapnen företrädesvis hedrat och
utmärkt sig, äfven om det icke är i fullkomlig saknad af enstaka va
penbragder, där vår gamla krigarära blifvit på ett tilltalande sätt upp
rätthållen. Att förf. dock valt just detta krig till ämne för sin skil
dring, säger han själf haft sin grund förutom i intresse för saken
och den omständigheten, att ingen före honom behandlat förevarande
fälttåg i den uppfattningen, att ett folk lika litet, som en enskild
människa kan »utveckla sig till ett bättre utan att oveldigt ransaka
flydda dagars händelser och uti dem söka utbyte af nyttiga lärdomar».
Från denna synpunkt måste man äfven uppfatta förf:s kritik öfver de
timade krigshändelserna och de personer, som därvid spelade en rol.
Kritiken skall kanske eljes förefalla en eller annan väl sträf och förf;s
opartiskhet i afseende på egna landsmän väl långt drifven om ock å
andra sidan villigt måste erkännas, att detta olyckliga krig med sin
vacklande ledning och sin hufvudlösa plananläggning ger anledning till
klander i mer än ett afseende. Särskildt kan man ej annat än förvånas
för att begagna ett mildt uttryck öfver den ombytliga, men all
tid lika obetänksamma politik, som Gustaf IV Adolf förde under åren
1805 och 1806, då han inom kort tid ömsom var vän och ömsom fiende
till en och samma makt, samt då han till stor del af rent personlig
afvoghet mot samtida regenter störtade sitt land i de mest vidtutsväf
vande förvecklingar. Straffet därför lät ej häller vänta på sig, ty man
torde väl trygt kunna påstå, att Finlands egande var af Gustaf IV
Adolf förverkadt redan under de pommerska stridigheterna och just
genom hans eget uppträdande därvid.
Förf. inleder sitt arbete med en redig och väl skrifven skildring
öfver dessa förhållanden och spar icke häller på färgerna, då det gäl
ler att måla de ofta återkommande lösa hugskotten hos vederbörande.
Efter en särdeles underhållande, om ock på sina ställen löjeväckande,
redogörelse för »härens beskaffenhet» vid denna tid öfvergår förf. se
dermera till en topografisk-stratcgisk beskrifning öfver svenska Pom
mern och dess lämplighet såsom operationsbas. En år 1806 af D. G,
Reyrnann upprättad karta öfver nämda landsdel tillhör denna del af
arbetet. Det ständiga vacklandet mellan krig och fred och de många
däraf följande fram- och åter-marscherna för krigshären under senare
delen af året 1805 och hela året 1806 utgör innehållet af de följande
kapitlen, där man bland annat får läsa en osminkad redogörelse för
den detascherade korpsens fälttåg i Lauenburg, hvilket s. k. fälttåg
såsom bekant, slöts med den bedröfliga tilldragelsen i Lilbeck den 6
november 1806, då 1050 man lifgrenadierer och Smålands dragoner
blefvo tillfångatagna af fransmännen under marskalk Bernadotte. De
egentliga krigshändelserna inträffade emellertid först i januari 1807, då
fransmännen drefvo svenskarne inom Stralsunds murar, hvarifrån desse
551
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
