Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11. A. X
veckling, och så länge den sprungit omedelbart ut från naturen, är den
alltid tillfredsställande
De flesta människor måste utan tvifvel medgifva, att formen är
nödvändig vid alt bandtverk, ty utan den existerade icke produkten. En
annan sida af saken torde däremot många betrakta såsom fullkomligt öfver
liödig, nämligen dekorationen. Man har ofta nog den nyktra åsigten,
att ju »enklare» en sak är, desto bättre, och med »enkelhet» menar
man då icke det ädla lugn, som följer med all verklig skönhet, utan
man menar därmed frånvaro af all dekoration. Man tänker, som en
bonde berättas hafva yttrat, då det var fråga om byggande af en ny
sockenkyrka, att han gärna ville vara fri från »all ornamentering»; men
en bekant byggnadskunnig professor strök honom med handen något
omildt öfver ansigtet och genmälde: »jag undrar, huru du skulle sett
ut, far, om Vår Herre tagit bort all ornamentering från ditt ansigte!»
Man tror t. ex., att en hvit tallrik eller en träbägare uppfylla sin
bestämmelse lika bra som något orneradt kärl skulle göra, och man
anser, att en mjuk matta värmer golfvet lika bra, om den är smutsgrå
eller inväfd med den mest harmoniska färgharmoni. Emellertid visa
de vilda folken oss, huru djupt i den mänskliga naturen färgbehofvet
och lusten att pryda äro inrotade. Så snart materialets besvärligheter
äro i någon mån öfvervunna, börja straxt försöken att dekorera oeh
anbringa färg. De folk, som stå naturen nära, hafva altför mycken
anledning att se, huru den minsta iusektvinge är prydd med en under
bar teckning, och huru den minsta blomma har en färgskiftning, som
trotsar all efterhärmning, för att de icke skulle försöka att bibringa
äfven sina arbeten någon skönhet för att fängsla ögat.
När vi betrakta våra förfäders vapen och smycken, se vi, huru de,
redan innan de lemnat stenen för mera lättarbetade material, börja med
att dekorera; och ehuru det i denna dekoration väl ligger en viss en
formighet, liksom det alltid är förhållandet hos ett folk, där den ena
beständigt endast gör efter, hvad den andra gjort, så märkes dock redan
i dessa handarbeten en konst, som tyder på, att sinnet för linier och
för formens kraft och finhet fans i ganska hög grad hos dem.
I de sydliga landen, där människorna vistas i en långt rikare natur,
är formkänslan och i synnerhet färgsinnet mycket starkare utprägladt.
Sålunda ser man i indiska arbeten, i arabiska väfnader, i kinesiska
broderier och färglagda föremål en käckhet i den brokiga färgbiand-
576
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
