Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WEISSE,POPULÆRE FORELÆSNINGER OVER TIBERIUS OG NERO.
at herske, kaldte ham sin tyran? Men han var også en titan i liden
skab, tilbagetrængdt lidenskab, hvis übændighed först efter et langt
livs kamp bröd lös. Da skuffelse og ulykke havde nedbrudt dæm
ningerne, som han med så megen möje havde opfort i sit inrc
da var han forfærdelig.»
Författaren söker nu, följande Tiberius’ utveckling steg för steg,
så långt källorna tillåta, att gifva skäl för ofvanstående omdöme. Han
O ’ O
anställer först en uppskattning af Tacitus’ värde som källa och kom
mer därvid ungefär till den slutsats, jag ofvan antydt. I likhet med
Duruy förkastar han och detta med rätta Tacitus’ indelning af
de olika skedena i imperatorns lif. Att kalla denna indelning löjlig,
som Duruy tillät sig i sin romerska historia af 1871, ett omdöme, som
han borttagit ur den senaste praktfullt illustrerade upplagan, är dock att
gå för långt. Från Tacitus’ ståndpunkt är den nog berättigad; från vår
kan den inskränkas till en uppdelning i två perioder: före och efter Seja
uus’ fall. Hvad den förra beträffar måste omdömet blifva det, att Tibe
rius, alltid föga tilltalande som person på grund af sitt dystra, inbundna
lynne, dock både som fältherre, statsman och sedan han vid 56 års
ålder kommit på tronen, äfAren såsom regent visat en öfverlägsenhet,
en pliktkänsla och måtta som få. Vi skulle dock gärna sett, att prof.
Weisse ej så djupt underskattat Germanicus, för att få tillfälle att
låta Tiberius’ vishet framstå i sä mycket klarare ljus. Man måste
visserligen le vid chauvinisten Duruys ord, när han beklagar, att Ger
manicus ej fick tillfälle att fortsätta sitt romaniseringsarbete i Ger
manien, och att dess folk först med Karl den store fmgo inträde i
det västerländska kejsardömet »sans avoir été touchées par I’esprit de
Rome, de sorte qu’elles ont garde jusqu’aux temps modernes lerrr ru
desse native et cette culture particuliére, le Germanenthum, si diffe
rente de la civilisation des races latines». Men det kan dock med
skäl sättas i fråga, om politisk öfvertygelse var det enda skäl, som
förmådde Tiberius att kalla folkets gunstling tillbaka. Från beskyll
ningen att hafva låtit förgifta honom måste vi med Weisse och flera
bland hans föregångare bestärndt frikalla kejsaren.
Sedan Tiberius gjort den förfärliga upptäckten, att han i den
enda människa, på hvilken han fullt litat, prætorianprefekten Ælius
Sejanus, vid sin barm närt en orm af giftigaste slag, som för att bana
sig väg till tronen, tillintetgjort hela den kejserliga slägten, fins det
ej längre något, som kan mildra detta gränslösa förakt för människor
och människolifvet, som han ända från sin ungdom känt. Ehuru
ännu stor och vis, när det gäller egentliga regeringshandlingar, rasar
han nu häjdlöst mot den romerska aristokratien och förvärfvar det
rykte, som i årtusenden följt honom genom historien. Om den öfver
sjuttioårige mannen gjort sig skyldig till den skändliga lefnad, som
Tacitus mera beslöjadt, Suetonius öppet och med ohyggliga detaljer
608
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
