Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Grimhild trädde då fram, sägande: »Hell dig, dotter, stora
skatter hafva vi bringat dig i bot för man och barn. Na skall
du äkta den rike kung Atle och råda för hans rikedomar».
Gudrun svarade: »Aldrig skall Atle varda min make!
Ej skall jag öka hans ätt!»
Då sade Grimhild: »Glöm Sigurd, Sigmunds son. Om
någon varit skapad att äga dig, är det för visso kung Atle.
I passen godt samman».
Och så kraftigt verkade Grimhilds glömskedryck, att
Gudrun svarade: »Mot min vilja nödgas jag taga kung Atle.
Dock lärer liten fröjd komma af vår sammanvaro».
Därpå bjödo de den danska kungen farväl. Grimhild,
Gudrun och hela deras följe bröto upp och efter en lång färd
kommo de till en ståtlig borg inne i en stor skog. Grimhild
hade stämt Atle sig till mötes där, och hans och Gudruns
bröllop värdt drucket med stor ståt.
Gudrun följde sedan Atle hem, men någon kärlek
förmådde hon aldrig visa sin make.
En natt vaknade Atle och sade sig hafva haft underliga
drömmar. Bland annat tyckte han att Gudrun rände ett svärd
i honom.
Gudrun bad honom ej fästa sig vid slika drömmar, och
ännu en tid förflöt i lugn.
Men så begynte Atle undra hvar Sigurds myckna guld,
Fafners omätliga skatt, funnes. Detta visste dock endast
Gunnar och Högne, Gudruns bröder.
Atle var en mäktig konung och härskare öfver ett stort
rike; dock kunde han ej i rikedom mäta sig med Gunnar och
Högne, hvilka sades äga mera skatter än någon tillförene ägt.
Atle lade råd med sina män om huru man bäst skulle
komma åt skatten, och det beslöts att bröderna skulle lockas
till Atles hof, där de skalle slås i bojor och tvingas att
utlämna guldet.
Vinge, en af kungens hofmän, skulle, omgifven af ett stort
följe och medförande präktiga skänker, fara för att inbjuda dem.
Gudrun hade dock kommit sin makes svek på spåret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
