Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Men Grima tyckte att den kungen kunde aldrig vara klok, •
som sände slika hälsningar.
Männen återvände därpå till skeppen och sade att de
funnit tärnan fullt så skön som svennerna sagt och att hon
lofvat komma den följande dagen.
På utsatt tid kom Kraka. Hon var insvept i ett fisknät
och det långa håret omslöt henne likt en mantel. Tidigt på
morgonen hade hon ätit en hvitlök och till sällskap medförde
hon sin vallhund.
Så snart Ragnar varsnade henne på stranden, sporde han
hennes namn.
Kraka svarade:
»Ditt bud ej bryta jag tordes,
ej din bjudning neka,
och ej ringa jag räknade mötet,
som Ragnar utsatt.
Se, mätt af mat är jag icke,
ej möter jag oklädd,
fullgodt följe jag äger,
men far dock ensam.»
Ragnar sände då sina män i land för att hämta henne
ut till skeppen. Men hon ville ej följa dem förr än kungen
lofvat henne frid både för henne själf och hennes sällskap.
Ragnar löfvade henne frid och räckte henne själf handen
för att hjälpa henne ombord på sin drake. Då bet Krakas
hund honom i handen, och hans män glömde den löfvade
freden och dödade hunden.
Häröfver vredgades Kraka, men lät dock snart blidka sig af
Ragnars godhet. Han sade att han aldrig tillförene sett så fager
tärna och räckte henne Toras guldsömmade kjortel som vängåfva.
»Pryd dig därmed, den passar dig godt», sade han.
Men Kraka svarade att dylik grannlåt ej höfdes en fattig
flicka och att den skulle passa illa i den lilla stugan.
Ragnar bad henne då stanna kvar på skeppen och blifva
hans brud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
