Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
till viljes. Så vet då, att när jag sist lade den pilen på
bågen, var då jag dödade din fader, Harald Gormsson.»
Palnatoke hade knappt slutat tala innan Sven ropade:
»Stån upp och gripen Palnatoke och hans män och döden
dem alla, ty nu är det ute med vår vänskap.»
Nu hördes vapenbrak och stort gny inne i salen.
Kämparna rusade på hvarann. Fjolne och Palnatoke drabbade
samman och med ett kraftigt hugg af svärdet, klöf
Palnatoke Fjolnes hufvud.
»Icke skall du längre illslugt tala om mig inför konung
Sven», sade Palnatoke.
Därpå vände han sig till Sven, sägande: »Icke skall det
förunnas dig att kräfva hämnd på mig, länge nog tålte jag
din fader, och dig har jag alltid låtit godt vederfaras.»
Därpå lämnade han själf och hela hans skara salen.
Ingen af gästerna hade lyft sin hand emot dem, ty alla voro
vänligt stämda mot Palnatoke, och då de hunnit ned till
skeppen, saknades blott en af Björn Bretskes kämpar.
»Mindre förlust var väl ej att vänta», genmälde
Palnatoke. »Men låtom oss nu skynda oss åstad.»
Förgrymmad svarade Björn Bretske: »Ej skulle du så
löpa iväg, om det varit någon af dina män.» Med de orden
ilade han upp till kungsgården och in i hallen, ryckte till
sig den döde bretten, kastade honom upp på ryggen och
återvände skyndsamt till stranden. Därpå gingo de ombord
och rodde hastigt bort i nattens mörker.
Ingen sökte hindra deras affärd.
Men uppe i kungsgården fortgick gillet och ett präktigt
arföl vardt af Sven drucket efter hans fader. Därpå
återvände gästerna hvar och en till sig med rikliga skänker,
som de erhållit af konung Sven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
