Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Bork tyckte sig emellertid icke kunna anfalla sin landbo
Ingjald, och han vände därför om och begaf sig till hans
gård. Där letade de efter Gisle, men funno honom ej, som
helt naturligt var. De foro nu rundt om ön och kommo
därvid till en dal, där tosingen gick med en sten om halsen
och åt gräs. Bork sade då: »Väl har man förtalt märkliga
ting om Ingjaldstosingen, men det går nu vida längre än
jag tänkt. Vi ha låtit oss dragas duktigt vid näsan, och jag
är ej säker på, om vi få saken bättre. Det var helt säkert
Gisle som satt i båten bredvid oss och härmade tosingen, ty
han är utlärd i alla slags konster. En skam skulle det vara
för så många män som vi äro, om han skulle slippa oss ur
händerna, låt oss därför skynda oss, så att han ej må
undkomma.»
De sprungo då ombord på fartyget, rodde efter Gisle
och lågo hårdt på årorna. Omsider fingo de syn på honom
och pigan, hvilka nu hade kommit långt in i sundet. Båda
parterna rodde nu af alla krafter, men den större båten sköt
starkare fart, emedan där voro långt flera män vid årorna.
Efter en stund kommo de Gisles båt inom skotthåll, men då
hade han ock nått stranden. Nu sade Gisle till pigan: »Här
är en fingerring, som du skall lämna Ingjald, och här är en
annan till hans hustru. Hälsa dem från mig, att de skola
Bkänka dig friheten och låt dessa gåfvor vara ett järtecken
härpå. Jag vill också, att Svart skall få friheten. Du
förtjänar i sanning att kallas mitt lifs räddare, och därför vill
jag, att du skall få det godt.»
Så skildes de åt. Pigan rodde bort, trött och svettig, så
det rökte om henne. Gisle sprang i land och upp i en
bergklyfta på Hjardarnäs.
Bork och hans män rodde också i land och den
raskaste utaf dem, Sakasten, sprang upp för att leta efter
Gisle. Men just som han kom upp till klyftan, stod Gisle
framför honom med draget svärd. Han högg till Sakasten
och klöf hufvudet ända ned till skuldrorna, så att han föll
död ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
