Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
De öfriga gingo nu upp på land, men Gisle kastade sig
i sjön för att simma öfver till andra land. Bork kastade ett
spjut efter honom; det träffade honom på öfre delen af benet
och skar sig ut så att ett stort sår uppstod. Gisle drog ut
spjutet, men tappade svärdet, ty han var så matt, att han ej
förmådde hålla det.
XVI.
Gisle hos Räf på Ha?.
T\å han kom i land var det mörkt; natten hade fallit på.
Han gick in i skogen — då för tiden växte nämligen
skog öfverallt på Island. — Bork och hans män rodde också
öfver till samma land samt gingo upp för att leta efter Gisle
och kringränna honom i skogen.
Gisle var nu så trött och styf i alla leder, att han
knappast kunde gå. Han hittade dock på råd; han gick ned till
sjön och smög sig i mörkret, nästan krypande efter stranden,
bort till gården Hag. Bonden på gården hette Räf och var
en öfvermåttan slug man. Han sporde Gisle hvad som var
på färde och denna berättade för Räf allt som tilldragit sig
mellan honom och Bork.
Räfs hustru hette Alfdis. Hon var utomordentligt
vacker, men lika utomordentligt häftig och svår till lynnet,
dessutom var hon mycket trollkunnig. Folket påstod, att hon
och Räf passade synnerligt väl tillsammans.
Gisle berättade nu om sina faror och äfventyr för Räf
och bad honom om bistånd, tilläggande, att nu skulle de
snart komma och nu gäller det hårdt, men få äro de som
komma Hälp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
