Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
»Jag skall se hvad jag kan göra», sade Räf, »bara jag
ensam får råda och du inte gör något på egen hand.»
»Som du vill», genmälde Gisle, »jag går inte ett steg
längre.»
Då följde bonden Gisle till boningshuset och sade till
Alf dis: »Nu kommer jag för att låta dig byta sängkamrat»,
därmed tog han alla sängkläderna ur sängen och lät Gisle
lägga sig ned i halmen, lade så sängkläderna öfver igen och
därofvanpå tog sig Alfdis plats.
»Förblif nu kvar här hvad som än må ske», yttrade
Räf till sin hustru, »och låt ingen komma någonstädes med
dig, utan var så arg och rasande som du kan vara och spar
inte på ord. Jag skall gå ut och tala med dem och lägga
mina ord som mig bäst synes.»
Då nu Räf gick ut kommo Borks följeslagare, åtta till
antal; han själf hade stannat kvar på Forsså, och lät där
leta efter Gisle. Räf sporde dem om nytt.
»Intet annat nytt än du väl har hört», svarade männen,
»vet du något om hvar Gisle kan vara? Har han varit här?»
»Han har hvarken varit här eller försökt komma hit;
och det försöket skulle bara bringat honom ofärd», svarade
Räf. »Jag förstår inte, hur I kunnen tro, att jag skulle vara
mindre angelägen än någon af eder att dräpa Gisle. Så
mycket vett har jag, att jag väl förstår, att det är värdt
mycket att stå väl hos en så mäktig man som Bork; hans
vän skulle jag gärna vilja vara.»
»Har du något emot, att vi undersöka ditt hus?»
frågade de.
»Nej», svarade Räf, »gärna för mig, så mycket mer
skäl hafven I sedan att söka på andra håll, när I veten, att
han icke är här. Söken därför som I för godt finnen.»
Alfdis, som hörde deras högröstade samtal, sporde nu
hvad det var för helvetes larm de förde och hvad det var
för galningar, som buro sig så åt nattetid.
Räf bad henne icke ta så häftigt vid sig, men hon
öfver-öste dem med ovett till den grad, att de hade varit nöjda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
