Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Torkel svarade: »Väl lägger du dina ord. Mitt namn
är Torkel.»
Mannen sade: »Det måtte vara ett präktigt stycke svärd
du har i handen. Får jag lof att se på det?»
Torkel genmälde: »Det är förunderligt, att du tycker Bå
mycket om svärdet. Men du kan gärna få se närmare på
det», därmed räckte han honom det.
Mannen tog emot svärdet, vände sig litet åt sidan, ryckte
af fredsbandet* och drog ut klingan.
»Jag gaf dig icke lof att draga ut svärdet», sade Torkel.
»Därtill sporde jag icke heller om lof», genmälde
mannen, lyfte svärdet och högg till Torkel öfver halsen, så
hufvudet föll af.
Hallbjörn vandringsman sprang strax upp; mannen
kastade från sig svärdet och tog sin staf, sedan löpte båda
med Hallbjörn. Han och hans folk blefvo nästan vansinniga
af förskräckelse, och alla sprungo upp till den bod, som
Hallbjörn höll på att lägga tak på. Folket samlade sig sedan
omkring Torkel och undrade hvem som kunde ha föröfvat
denna ilgärning. Bork sporde hvad detta oväsen skulle
betyda och hvad det var för stoj omkring Torkel.
I det nu Hallbjörn, hans folk och de okända männen,
tillsammans 15 personer, rusade upp mot boden, svarade
den yngsta af de båda som hette Helge — den som
föröfvat dråpet hette Berg: — »Inte vet jag hvad de
före-hafva, men jag tror nästan, att de tvista om huruvida Vestein
endast efterlämnat döttrar eller om han också haft någon son.»
Hallbjörn sprang till sin bod, men Helge och Berg löpte
till skogs och blefvo icke funna.
Nu skyndade alla till Hallbjörns bod och sporde hvad
som var på färde. Hallbjöm och hans folk berättade att
två unga män hade kommit till dem, men vidare besked
* För att förhindra att svärd i vredesmod eller öfverilning drogs, dä
allmän fred skulle hällas, säsom vid ting, vid offring, i kyrka o. s. v. var
klingans fäste bundet vid skidan med band, som kallades fredsband.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
