Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
visste de ej, dock beskrefvo de deras utseende och tal sådant
det var.
Af Helges ord trodde sig Bork kunna döma att det
måtte hafva varit Vesterns söner, och han gick därpå till
Gest för att rådslå med honom hur han skulle gå till väga.
»Af alla män är jag närmast till att ställa mig som
målsman för min dräpta måg Torkel», sade Bork, »och det syns
mig sannolikast, att Vesterns söner begått dråpet, då det, så
vidt jag vet, icke är någon annan som haft något ouppgjordt
med Torkel. Nu ha de kanske varit så lyckliga att komma
undan för denna gång; men råd mig hur jag skall anlägga
åtalet.»
Gest svarade: »Hade jag begått dråpet, skulle jag nog
hitta på råd att göra åtalet ogiltigt; jag skulle begagna det
knepet att ge mig ett annat namn än mitt rätta.»
Gest afrådde bestämdt att anlägga åtal, och man förstod
nu, att han varit i samråd med de unga männen, hvilkas
frände han var.
Det blef ingenting af med åtalet. Torkel höglades på
sedvanligt sätt och folket drog hem från tinget, där ingenting
vidare tilldrog sig. Bork var mycket missbelåten med sin färd,
något som han nu visserligen var van vid, men denna gång
hade han dock mer än vanlig orsak därtill.
Vesteinssönerna Berg och Helge, vandrade oafbrutet tills
de kommo till Gertjofsfjord, utan att få någon föda på hela
tiden och liggande ute i skog och mark. Då de kommo till
Audas gård och bultade på dörren var Gisle där. Auda gick
till dörren, öppnade den och hälsade vandrarna, men Gisle
låg kvar i sin säng. Under golfvet där sängen stod var en
källare, dit Gisle kunde ta sin tillflykt, ifall Auda, genom
att höja rösten, gaf det öfverenskomna varningstecknet. Berg
och Helge förtaide för Auda om Torkels dråp och likaså hur
länge de varit utan mat.
»Jag skall ge eder mat», sade Auda, »och sända eder
öfver till Mosdal, till Bjartmarssönerna. De skola nog dölja
eder, när de få se det igenkänningstecken, som jag skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
