Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästabudet på Gälaqvist af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
straffade vällustingen, när han återsåg de murar, som
för tre år sedan skådat hans sjelfsvåldiga gästabud
och hans dyrt betalta seger öfver klosterjungfrun.
Fruktande både för sin krona och sitt lif, böjde han
nu i neslig ödmjukhet knä för sin besegrare och bad
honom med bevekande stämma att handla mot
honom som en broder och icke som en ädling och
riddare, som kunde hafva mycket att beklaga sig
öfver och mycket att kräfva bot för. Magnus lyfte
upp honom, i det ett föraktligt löje lekte öfver hans
allvarliga och stränga drag, och sade i det han förde
honom till bordet, på hvilket ett uppviket pergament
låg färdigt, väntande på hans underskrift:
»Jag vill icke straffa dig, broder, endast lätta
din börda. Icke synes du mycket hugad att kraftigt
styra land och rike, derför skall du nu till mig afstå
hälften af ditt land, och öfver återstoden må du råda
med kunglig makt och myndighet, liksom jag öfver
min! Se der mina fredsvilkor.»
»Och om jag icke antager dem?» frågade
Waldemar, »hvad blir då mitt öde?»
»Fångenskap», svarade Magnus lakoniskt, i det
han visade på de stålklädda knektarne vid dörren.
»Ett broderligt anbud!» mumlade Waldemar, i
det han fattade stiftet och undertecknade
pergamentsskriften. Magnus betraktade denna den besegrade
broderns tvungna handling med en blick af tillfreds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
