Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödens Förgård af Carlo Broschi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturen. Tack, Karin, jag har nu afbördat min
skuld till dig.
Han såg så tacksamt på henne och flög
jublande upp mot den blå himmelen.
Kärlekens och godhetens englar tryckte en kyss
på hennes panna och förde henne till en annan hög
gestalt, som sorgsen stod och skådade mot jorden.
— Se, Karin, här är vår älskade broder,
tankens engel; hans blick är sorgsen och skymd af
tårar, ty sällan träffar han någon menniska, som han
inför Gud vågar svara för. Säg, barn, kan du gifva
honom glädjen åter, hafva aldrig några onda tankar
beherskat ditt sinne?
Då såg Karin med sorg och blygsel mot jorden,
ty hon visste väl, att hon haft många sådana, som
hon ej kunnat bortjaga, och ofta, fastän hon visste
dem vara dåliga, ändå liksom älskat och omhuldat
dem.
En ström af ångerns bittra tårar flödade ur
hennes ögon och hon upplyfte sina hopknäpta hän- »
der, såg så bedjande på tankens engel, som
allvarlig och sorgsen stod framför henne. Då hördes en
stämma så klar, så härlig, att alla böjde sig inför
den: . » Låter barnen komma till mig och for
mener dem icke, ty sådana hora mitt rike till!’* Det
var Guds röst. En oändlig klarhet spridde sig i
salen. Karin kände sig så lätt, så fri, det var
likasom en tung börda blifvit tagen ifrån henne, hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
