Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min logekamrat af Jo. Jo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den obeveklige Kjellberg stormade löst på
vännen Georg efter ridåns fall för första akten,
se-kunderad af flera bland de medspelande:
»Är du då alldeles rosenrasande, din galnpanna?
Ska’ du ta lifvet af dig i vinterkylan och inställa
pjesen redan vid andra representationen? Hvad
teaterdirektionen och pjesens författare ska’ vara
tacksamma för ditt streck i deras räkningar.»
»Det der förstår du inte», svarade Dahlqvist
med stolthet. »Det blir min ensak, att rädda
illusionen och att få scenen naturlig. Ska’ jag stå och
vrida torrt, då jag talar om mitt ’drypande’ hår
och min ’sqvalande’ rock?»
»Kanske du också vill ha verkliga guldmyntr
när du på scenen strör slantar omkring dig, och
verkligt blod, när du som Kung Erik mördar Sturen?»
Den alltid replikstarke regissören af kylde den
frysande konstnären ännu mer genom sin brist på
beundran för den applåderade bragden och
påskyndade hans steg upp i logen, för att få torra kläder.
Men efter styckets slut började den andra
stormen. Kjellberg dundrade:
»Ser du, vildhjerna, hur du förorenat hela scenen
och förstört illusionen pjesen allt igenom. Är det
snyggt, att i grefvinnans eleganta salong se dina
våta spår likt långa mörka gångmattor, som om
taket vore otätt på herrgårdsbyggnaden ? Är det
naturligt, att flera veckor efter ditt bad se märken på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
