Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min logekamrat af Jo. Jo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så kallade baronen fick litet understöd af dem till
en början, men nödgades sedan ut i vida verlden,
för att försörja sig sjelf och sin half blinda mor.
Du kan tro, att han hade strider utan segrar.
Nederlag på nederlag! Men motgången brådmognade
honom till en man. Olyckan är stundom ingen dålig
skola. Baronen satt qvar bos ynglingen, så Hult-,
Berg-, Holm- eller Lindqvist han numera kallades.»
»Hvarför tog han inte det vida vackrare namnet
Dahlqvistr» frågade jag med min oskyldigaste min.
»Stopp vackert! Dahlqvist är mitt. namn, och
det behåller jag för min räkning.»
»Kan man inte få några små detaljer af de der
striderna och nederlagen, bästa herr premieraktör och
medförfattare ?»
»Nej, nu har du fått hela första akten af mig;
de andra får du komponera sjelf. Och nu — låt
oss glömma den historien! Tack, för en liten treflig
sexa och för ett villigt öra åt mina små
kompositioner. Begagna dem som du vill. Nu går jag hem
till min familj, pluggar på min Benvenuto Cellini och
glömmer då bort alla verldens bekymmer.»
Ungefär så der skildrade Georg Dahlqvist för
mig en episod, som jag så gerna vill inrymma i
hans eget skiftesrika lif. Då han emellertid drog
ner sitt vizir och icke ville röja sitt inkognito, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
