Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungens hemfärd af Edv. Evers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Säg snarare: vänskap. Nej, jungfru Sigfrida,
det, fins personer, ja, till och med slägter, hvilkas
yttre alltid häntyder på ett motsvarande inre. Eder
ärevördige fader gjorde på konungen ett starkt
intryck och vid min första anblick af er fann jag, att
ni åtminstone ej är född att hata.
— Äro vi ej födda dertill, så kan dock tiden
göra oss sådana. Det förundrar mig* att det fins en
enda god menniska.
— Jag, som sjelf är ung krigare, tror att. just
kriget skapar en del dygder, som aldrig fredstid
förmår alstra. Synnerligast vänskap, förtroende,
öppenhet och mycket mer dylikt. Tillåter ni mig erbjuda
er min vänskap, så skall jag tillåta er sätta den på
prof, så politisk fiende ni än är.
Kornetten log och jungfru Sigfrida såg på honom
med sina stora, blå, allvarliga ögon.
— Det kunde stå er dyrt, herr kornett.
— Desto bättre. Jag erbjuder helst det som
är dyrbart.
— Jag tackar eder. En god vän är värdefullare
än två. Dock hoppas jag för er skull, att er vänskap
ej måtte kosta någon uppoffring eller ledsamhet. Men
tillåter ni mig fylla eder’ bägare? Jag ser min far
vinkar åt mig att göra det.
Jungfru Sigfrida reste sig och gick ut i andra
rummet, der hon bräddade den unge mannens bägare.
Han följde hennes höga, smärta, välbildade gestalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
