- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
100

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårda tider. Skizz af Martin Bolander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tärd. Ja, det fans det, det visste hon. Men skulle
den flamma upp? Det såg hopplöst ut.

Det var hårda tider.

Stackars Edvard! Hon som hade sett så mycket
af verlden, pröfvat både dess glädje och sorg, hon
kunde nog härda ut, vänta och hoppas, men huru
länge skulle han kunna det?

Hon glömde aldrig den dagen, då han kom hem
från verkstaden med den sorgliga -nyheten. Det var
hårda tider, affärerna gingo klent, man behöfde inte
så många Lngeniörer. Så blek han var då och så
allvarsam.

Hon hade inte kunnat fatta det, att han, som
var så arbetsam och kunskapsrik, och som drömt en
sådan ljus dröm om framgång och oberoende, att han
med ens skulle blifva arbetslös. Det hade kommit
så oförmodadt och var så ofattligt.

Men när hort hade fått klart för sig, hvad det
egentligen betydde, då hade hon visst blifvit lika blek
som han, ty han hade med ens tagit henne i sina
armar och nästan burit henne fram till soffan och
sagt med sin allra mest hängifna stämma: »Lugna
dig, mor, lugna dig! Det är inte så farligt, jag får
nog snart en annan plats.» Så hade han kysst henne
och smekt henne, såsom han alltid brukade, då hon
var sorgsen, och kallat sig for hennes stora barn, som
skulle gråta, om det såg mamma gråta.

Och så hela den långa tid, som förgått sedan
dess. Dagar som kommit och gått, alla hvarandra
lika, alla med samma hopp och med samma
missräkning. Det var hårda tider, svarades öfver allt. Man
kunde knappast sysselsätta de personer, man redan
hade, mycket mindre engagera några nya. Hvad bref,
han hade skrifvit, hvad resor, han gjort! Och ständigt,
ständigt samma svar.

Då hade han fattat ett raskt beslut. Han var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1887/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free