- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
179

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feberfantasier. Af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var ju vännen Fyhrman, gamle Fyhris, som
jag inte sett på många Herrans år! Hur i all
verlden hade han kommit in i min sängkammare midt i
natten? Ty det var han, jag skulle kunna känna igen
den väldiga stämman bland tusen. Jag satte mig upp
i sängen och försökte genomborra mörkret med
blicken, men jag såg ingenting och hörde ingenting
heller — endast symaskinerna och hafvet och stämgaffeln
och min stackars utvakade hustrus jemna andetag
litet till höger om mig — och nu förstod jag allt* det
var salicylsyran, ingenting annat. Jag blef ytterligare
stärkt i den öfvertygelsen, då jag en stund derefter
hörde samma röst, nu något aflägsnare, uppläsa allas

vår första lexa: »B a ba, b e be, b i bi –-» Det

gjorde icke alls något komiskt intryck på mig, tvärt om
låg det en sådan skärande hopplös melankoli i tonen,
att jag greps af ett djupt medlidande med stackars
Fyhris — det föresväfvade mig någonting som att
detta vore ett straff, hvartill han blifvit orättvist dömd
af någon mystisk inkvisitionsdomstol. Rösten blef allt
mattare — bo bo, b u bu, det lät som en förtviflans
suck -=* och så dog den bort, uppslukades af
symaskinernas crescendo.

En stund låg jag och dåsade, lyssnande till en
liten silfverklocka, som ringde så fint och qvittrande
någonstädes ute i rymden, och detta nöje hade visst
räckt en halftimme eller mera, då jag plötsligt spratt
upp vid att höra sängkammardörren försigtigt öppnas
och stängas. Jag väntade att fä höra steg, men deraf
blef ingenting. Efter ett par minuters förlopp hörde
jag salsdörren öppnas och stängas på samma varsamma
sätt, derpå dörrarna till salongen, mitt arbetsrum,
barnkammaren, köket o. s. v., allt med en liten stunds
mellanrum. Sedan samma manöver upprepats med
tamburdörren, tänkte jag, att jag väl skulle få vara i
fred, men om några minuter började historien om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1887/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free