Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Januari—oktober 1886. Af Emil Svensén. Med porträtt - Henning Hamilton - Erik Josias Sparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blott en enda gång var han på väg att spela en
stor roll, då han sökte indraga vårt land i Danmarks
strid med Tyskland och dermed inleda Sverige i ett
spel, som kunnat lyfta det till höjden af ära eller
störta det i djupet af förnedring.
Han var en af dem, som aldrig sjelfve behöft
under kamp och möda slå sig fram genom verlden.
Bördens medfödda och kungagunstens förlänade
förmåner hade hulpit honom fram nästan utan strid. Slik
medgång kan förvilla äfven starke andar, och
Hamilton var ej en bland dem. Snarare kritisk och
negativt anlagd, fann han. väl ej i hvad han såg på
samhällets höjder någon anledning till beundran. Men
skenet måste hållas uppe; af tviflaren blef en hycklare
och snart den hånande förnekare, som omsider på ett
så gräsligt sätt skulle afslöjas.
Nu är han borta; och grafven, som allt förliker,
breder glömska äfven öfver hans brott.
Bland dem, som jemte Hamilton i främsta ledet
kämpade mot representationsreformen, nämdes äfven
elfsborgslandshöfdingen grefve Erik Josias Sparre *.
Det dröjde väl ej lång tid efter reformens genomförande,
innan han på det högtidligaste förkunnade, att han
insett sitt misstag och nu ville skänka det nya
statsskicket sitt stöd; men ledsamt nog voro hans ord ej
alltid kända som kungsord. I likhet med Hamilton
och en mängd andra reformens motståndare
sträf-vade han ifrigt efter en plats i andra kammaren, för
att efter sitt hufvud uppfostra denna del af
representationen, hvars blifvande vigt man till fullo insåg;
men valmännen hade ännu striden mot reformen i
ett allt för friskt minne, att icke planen skulle nästan
fullständigt misslyckas. I första kammaren blef Sparre
representant för sitt eget län och flyttade efter tre år
* f i Venersborg den 17 juni, 70 år gammal.
Noman, 1887. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
