Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärleksgnabb. Ett reseminne af Helena Nyblom. Med vignett af A. Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förutom den storartade utsigten äfven kunna få det
största möjliga glas wermouth och seltersvatten att
dricka.
När vi hade förfriskat oss dermed, slogo vi oss
ned på en bänk under några väldiga plataner,
hvarifrån man öfver en hel skogseld af röda nerier såg
sjön djupt nere med alla sina slingringar, stränder
och höjder, en syn som hvarken färger eller ord kunna
återgifva. Det var som om naturen log åt en och
sade: »Försök att göra efter det, ni stackars
obetydliga menniskor! Inte en milliondel skall ni få fatt på.»
En målare skulle finna detta panorama allt för
vidlyftigt, allt för underskönt för en tafla, och att
beskrifva det skulle aldrig falla någon in. Man kunde
blott sitta stilla och gapa, som man gör, då någon
berättar en något, som låter allt för öfverdrifvet för
att vara sant. Der var så stilla, så stilla. Icke en
fläkt i träden, icke en fogel eller insekt lät höra sig,
blott värmens tystnad öfverallt.
Men hvad var det? Det hördes hastiga steg
inne i parken och häftiga stämmor talade i munnen
på hvarandra.
Der kom neapolitanarne! Först det äldre paret,
som gick arm i arm. De helsade artigt och gingo
förbi vår bänk. Derefter kommo de unga. De voro,
ända tills de kommo oss alldeles nära, i en häftig
ordvexling. Han med en fet barytonstämma, hon
med en hög, klingande sopran. Det gick ofantligt
fort med denna ordström, som blott sydländingar
kunna prestera.
Då de närmade sig den bänk, der vi sutto, kunde
idealet icke beherska sig. Han ville icke visa oss sitt
upphetsade, vreda ansikte, utan smet bakom bänken
för att komma vidare. Hon deremot flög förbi oss.
Ärmarne på hennes ljusa sommarkappa stodo ut som
stora fladdrande vingar. Hon var hvit i ansigtet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
