Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Konungen är död — lefve konungen!» Skizz af Richard Melander. Med 2 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förändring införts i hemmets lif, att de sex äldre syskonens
sofplats flyttades från »kammaren» till logen. De
störde mor, uppgafs som skäl. Och mor behöfde
sofva. Om den yngste, Åman, hade icke ens varit
något tal. Han blef kvar inne hos mor. Åman ligga
på logen! Han, som alla krusat för under tre års
tid, från far ända ned till Olava, och som fått allt
hvad han velat, han, som med ett enda omotiveradt
skrik af ilska kunde framtrolla en hel kör af »lille
Åh-man! stackars lille Åh-man!» – han, som vid
roddturerna på viken fick styra båten kors och tvärs
i slingerbultar, medan syskonen arbetade så svetten
dröp, för att någon gång komma till land igen, och
detta utan att någonsin ens en ödmjuk anmärkning
riktades mot honom eller hans snillrika metod att i
dubbelt mått roa sig sjelf genom att samtidigt plåga
dem – Åman ligga på logen! Aldrig! Och det
hade heller aldrig under hela veckan yttrats en
halfkväfd hviskning om orättvisa, derför att t. ex. Olava,
som var blott halftannat år äldre, icke också fick bo
i kammaren.
Men kvällens skuggor hade kyla med sig, och
syskonskaran trippade ned från berghällen fram till
stugan, för att säga far och mor godnatt. Och de
båda äldre bröderna, som suttit högt uppe i fjellet
och knackat sten, kommo också hem för att hvila.
Inifrån stugan lät det som en grof karlröst. Det
var icke fars stämma, som för öfrigt hördes
sällan. Syskonen stannade utanför och lyssnade. Den
grofva stämman hade blifvit ensam talande, och de
hörde den säga:
»Ska’ han inte? Jo min sjäksen ska’ han så,
om jag ska’ ha något att säja här i natt!»
Strax derpå bröt en ljusstrimma fram, vid det
att dörren öppnades. Och de sågo röken pusta upp
från snuggan, när den främmande kom ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
