Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Konungen är död — lefve konungen!» Skizz af Richard Melander. Med 2 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nu ska’ ni gå och lägga er barn, sa’ far!»
De ofyra drogo sig temligen hastigt undan mot
logen. Åman stod kvar och hade en snibb af
schaletten i munnen. Han måste förbi den främmande
för att komma in i den ljusa kammaren till mor. Det
blef en stunds tystnad å alla håll. De fyra hade
vändt sig om nära logdörren, der de hade reträtten
säker, och tittade.
Ett – två – tre – fyra tunga steg af
karlstöflar – och så ett skrik, ett vredens, rädslans,
smärtans, förödmjukelsens skrik, som räckte från
trappan och fortsattes vid den främmandes sida ända
bort till logen och in genom logdörren, dit de fyra
redan hals öfver hufvud störtat, och in i höet, dit
det handlöst slängdes af den främmandes näfve
för att sedan af samma näfve stängas inne – man
såg icke att det var Åman, som på detta sätt
förolämpats i sin hittills helighållna, okränkbara
personlighet, man blott hörde och skakades af detta skrik,
hvars motstycke i kraft, långvarighet och gripande
allvar man icke hört på tre år.
Den bäfvande skaran der inne i höet kunde
knappt utreda, om det var en menniskoröst eller
logdörrarna, som talade; ty dessas buller, då de stängdes,
lät icke en smula hemskare än den främmandes.
Och med sina ansigten tätt tryckta till logväggens
springor sågo de den rödrutiga schalen och rökpustarna
röra sig bort mot stugan, medan det lät mot
berghällen, som om karlstöflar med klackjern gått deröfver.
– – –
Han hade skrikit och gråtit sig trött, somnat och
sofvit till efter midnatt och stod nu fullt vaken på
täcket, som utgjorde hans läger, och kikade med
återhållen andedrägt genom hålet efter en knagg i ladans
vägg. Månen satt högt på himlen, och det var nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
