Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur Lilla Lars for till sta’n. En historia af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ju så gerna ha henne, den der fina utländingen, och
Lilla Lars var så glad sjelf, att han ville se honom
glad med.
Ridån gick ner en gång. Och det blef ett
uppehåll. Den gick ner en gång till. Och det blef ännu
en paus, under hvilken musiken spelade så lustigt,
att det hoppade i kroppen på den tröge bondpojken.
Men när så ridån gick opp igen, då blef det tal om
de der »Märkvärdiga fruntimmerna», och det talet
blef långt. Det tyckte Lilla Lars var tråkigt, och då
somnade han. Men så fort den mörke herrn kom in
på scenen, blef Lilla Lars spritt vaken igen, och när
det så stod en jordglob på ett bord mellan de två
älskande, och de började på att tala om en liten ö,
som låg midt i det stora verldshafvet, en ö, på hvilken
två ömma makar skulle kunna lefva tillsammans i
lycka och sällhet, skilda från all verldens elakhet, då
blef det för mycket för Lilla Lars. Han slog näfven
i barriéren och var så öfverlycklig, att han ropade af
alla krafter:
»Det var djefla bra!»
Nu fans det uppe på raden en stående person,
som under hela föreställningen haft ett godt öga till
Lilla Lars. Han var klädd i lifrem med blanka
knappar och hade en svart huggert i ett bälte om lifvet.
Under föreställningens gång hade han småningom
närmat sig den glade bonddrängen, och just som han
skrek till, stod han midt bakom Lilla Lars och högg
honom i kragen.
Inom en minut stod Lilla Lars ute i gången midt
i en hög af skrikande menniskor, som allesammans
voro ovettiga på honom. Han kunde inte begripa,
hvad han hade gjort för ondt. Han hade gått på
teatern för att få roligt, och roligt hade han haft. Inte
en menniska i hela salongen hade haft så roligt som
han. Nu skulle han inte en gång få se, om den fina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
