- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
142

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Högtiden till ära hade frun bakat några extra
sandbakelser och de delikataste kringlor, hvilka nu
lågo prydligt upplagda bredvid portvinet på bordet
framför soffan i förmaket innanför salen. Det var
vanligt att traktera presten innan förhöret gick löst.
Hos de rikare höllos efter frukostrispen storartade
husförhörsmiddagar, der man vanligen sökte supa
presten full, fastän det vanligen aldrig lyckades. Men i
de fattiga husen gick det anspråkslösare till.

Det var starkt yrväder, och köksgolfvet —
tambur fans aldrig i mindre gårdar — stod snart som
en sjö. Guttaperkor hade icke heller ännu funnits
upp. Ändtligen kom presten, helsade och grinade
vresigt, när han sparkade af lädergaloscherna i sörjan,
Oaktadt värdinnan ödmjukt hjelpte honom af med
tulubben och hängde den i ett särskildt kontor.

Derpå bjöd hon honom artigt stiga in i förmaket.
Alla i salen foro upp från sina bakbräden, helsande
vördnads- och skräckfullt, när komminister Berglund
passerade. Han brassade sina kragar till rätta och
nickade sötsurt, ungefär som om han velat säga: »Rätt
så, godt folk, rätt så! Men inte må ni tro det blir
något lindrigare för det der».

Inne i förmaket satt Gullgrisen sedesamt på en
stol, stint betraktande bakelserna. Bakelser hade han
visserligen haft tillfälle att se alla dagar sedan han var
en näfve hög, men närmare bekantskap fick han
ytterst sällan göra annat än med misslyckade exemplar
och de voro (icke i bakelsemening) riktiga rariteter,
tack vare mammas långa praktik. Nu hade han
likväl »en känsla af» att han skulle få en släng af
slef-ven, och det lilla hjertat pickade hårdt; ty för
Gullgrisen utgjorde sandbakelser, näst mamma, äfmu det
käraste i verlden. Men pojken hade redan en stark
känsla också för rätt och kunde inte bara utantill den
vackra versen:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free