Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde budet. Berättelse af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för minsta fläkt, varsamt buren på händerna. Öch
de hade ingenting annat att göra än att låta pyssla
om sig. Prosten hade i många år haft vice pastor,
som skötte embetet helt och hållet; den enda
tjenste-pligt han ännu ej skuddat af sig var att vid
förefallande behof förrätta barndop eller vigsel inom några
få af de finaste och äldsta familjerna i staden; vid
sådana tillfällen hemtades och hemforslades han alltid
i täckt vagn, och Sjelfva akten förrättade han sittande
i en bekväm stol med pall under fotterna. Men man
tyckte i alla fall, att det hela blef mångdubbelt
högtidligt, då patriarken kunde förmås att illustrera festen
med sitt ofantligt dekorativa hvita hår.
Prostinnan för sin del hade ingenting att sköta
så lång dagen var. Hushållet förestods ju på ett
mönstergilt sätt af Emilia.
De begge gamlas dagar förflöto, som det kunde
tyckas, temligen enformigt. Prostinnan, som var
jemförelsevis kryare, steg upp på slaget sju hela året. om
och gjorde toalett med dotterns tillhjelp, hvarefter hon
intog sin plats vid reflexionsspegeln och smuttade på
ett glas ljum mjölk, medan hon väntade på, att
mannen skulle bli klädd. Vid halftiotiden förde dottern
ut honom ur sängkammaren, finborstad och
nykam-mad. Sedan frukosten var undanstökad, läste Emilia
högt ur Fredrika Bremers eller friherrinnan Knorrings
romaner, tills det blef dags för henne att gå ut i
köket och de gamla intogo sin plats i förmakssoffan för
att ta emot visiter. Sådana saknades nästan ingen
dag hela året om i det idylliska herdetjället vid
Kvarngatan. Stadens så väl manliga som kvinliga
honora-tiores betraktade det som en kär skyldighet att litet
emellan uppvakta sina vördade patriarker för att fråga,
huru nattsömnen varit, och prata bort en stund med
dem om väder och vind och hvad som händt i
staden. Begge de gamla voro då idel älskvärdhet, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
