- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
212

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

göromålen hade hon också bestyr om sin utrustning
i toalettväg, och deråt egnade hon sig med en ifver
och ett intresse, som förvånade alla, icke minst de
damer och herrar, som kommo till de gamla på
förmiddagsvisit. Tänk, alla flickor voro sig lika, till och
med lilla Emilia Florenius var svag för kläder, hon
hade bara aldrig haft tillfälle att visa det. Hon var
minsann icke trött och klen, då det gälde att gå i
butiker och köpa tyger eller stå i timtal hos
sömmerskan och profva. Man skulle nästan kunnat tro, att
hennes sjuklighet var alldeles häfd. Men då
prostinnan en lördag slog fram till doktorn om något sådant,
anstälde han en undersökning med stetoskopet och
förklarade, att de hvisslande ljuden i halsens blodkärl
voro fullt ut lika tydliga som förut och att
förbättringen endast var skenbar, en följd af patientens lifliga
intresse för förberedelserna till resan. Prostinnan sade
ingenting, men hon betraktade sin dotter med en
förebrående blick.

Sedan det stora beslutet blifvit fattadt, var det
som om förhållandet mellan Emilia och hennes
föräldrar undergått en viss förändring. Hon var sig lik
mot dem, ja, hennes ömhet mot de gamla tycktes
nästan ha växt, men de visade sig märkvärdigt kyliga
och afmätta mot henne. I synnerhet prostinnan tog
emot hennes tjenster med en min, som nästan skulle
kunnat kallas förolämpad. De gamla talade ofta sins
emellan om saker, som tydligen ej voro ämnade för
dotterns öron, ty de tystnade, om hon kom i
närheten, och sutto der sedan stela och stumma och med
sfinxartade miner. Då det kom visiter, lagade de
helst så, att Emilia var upptagen på annat håll, och
ett par gånger, då hon råkade komma in, medan
borgmästarinnan och komministerfrun orerade som
if-rigast, blef det en pinsam paus i samtalet. Emilia
tyckte, att alla föräldrarnes vänner hade börjat visa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free