Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hos klockarfar. Dikt af Snorre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■pos klockarfar.
V9H
bland när skymningen sig kring mig sänker,
Och tanken går tillbaks till flydda dar,
En bild står ofta för mitt minne klar,
Jag än med vemodsblandadt nöje tänker
På aftnarne hos gamle klockarfar.
När mina bröder kommit hem från staden
Till jul’n, se’n slutad var en dryg termin
Vid skolan eller vid akademi’n,
Vi glada syskon gingo hela raden
Att hälsa på vår gamle vän Bladin.
Vår väg gick öfver kyrkgåln; trädens stammar
Och kala grenar väl jag minnas kan,
Jag korsen emot snön så hemska fann.
Oss dubbelt treflig tycktes gubbens kammar,
Där brasa sprakade och talgljus brann.
Där satt så lugnt och fridfullt invid härden
Det gamla fryntliga och trefna par,
Han var så nöjd med mor, och hon med far.
Se’n alla barnen kommit ut i världen,
De gamla voro nu allena kvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
