Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två dikter på prosa. Af Hjalmar Söderberg - Mardröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är så bortglömdt, och så öfvergifvet: jag börjar göra
mig en föreställning om någon mycket rik man, som
äger så många herrgårdar och slott att han icke kan
minnas dem alla, och detta har han glömt.
Kanhända också, att han börjar bli gammal och
minnes-slö .. . Men jag själf, hvad gör jag här, och hur har
jag kommit hit? Det har jag glömt. Och jag, som
just hade någonting så viktigt att uträtta inne i staden,
ehuru jag icke längre minns hvad . .. Och det är en
egen, gulaktig halfdager. Det är ju midt på
förmiddagen, hur kan det vara så skumt?
Skymningen gör mig ängslig.
Jag anstränger mig att urskilja föremålen i
våningen; jag försöker känna igen mig. Det förefaller
mig nämligen att jag har varit där förr, många
gånger, och att jag borde vara hemmastadd; men det är
mig omöjligt att reda mina minnen. Det är en känsla
af samma slag som då man letar efter ett namn, en
term, ett uttryck, som man kanhända många gånger
har användt; man har det på tungan, tycker man,
men man finner det icke.
–Rader af stela, högryggade stolar. Ett
gammalt klaver visar tänderna långt inne i
halfdunk-let. Jag närmar mig och vill slå några ackord; men
jag får icke ett ljud ur strängarna, och det är ett
tjockt lagér af damm öfver tangenterna. Det står en
gammal dammig cylinderhatt på klaveret. Så löjligt:
den har mina initialer i botten. Jag ser närmare på
hatten. Men det är ju min egen, det är ju samma
hatt som jag köpte på Fredsgatan här om dagen; hur
har den kommit hit, och hur har den blifvit så
gammal ? Och omodern har den blifvit. Kullen smalnar
af uppåt, och sådana gamla löjliga vida brätten!
Jag tror att jag skulle vilja gråta, om jag kunde.
–Men tyst... Någon ropar mitt namn
någonstädes där långt borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
