- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
22

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyssen. Berättelse af Tor Hedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då kände han plötsligt något röra vid hans bröst.
Han spratt till, men låg kvar som förut och flyttade
endast blicken. Med ett egendomligt, stelt leende på
läpparna satt Villehad och höll svärdet med båda
händer, liksom på lek, riktadt mot Brynolf så att udden
rörde vid hans kropp. Deras blickar möttes och
fängslade hvarandra ett ögonblick.

Men Brynolfs ansikte lyste upp som af glädje;
han sprang upp från marken och drog sitt svärd. Och
liksom fiender hvilka länge sökt hvarandra, drabbade
de samman.

De stredo såsom endast forna vänner kunna strida,
ännu i kampens hetta ledda af en förtrogen
kännedom om hvarandras styrka och sinnelag. De anade
på förhand hvarandras hugg och mannens mogna kraft,
ynglingens smidighet vägde lika tungt i stridens
vågskål. Blodet flöt ur djupa sår, men striden blef
endast hetare; i deras blickar var det en sällsam
blandning af hat och glädje.

Slutligen föll svärdet ur Villehads domnade hand,
och han dignade dödligt sårad till marken, dragande
Brynolf med sig i fallet. Hans brustna blickar sökte
dennes, och hans läppar rörde sig, men icke till
hörbara ord. Hans armar sträcktes som mot en fjärran
syn, hans kropp spändes som en stålfjäder, så brast
lifvet i en suck och dödens blekhet bredde sig öfver
hans ansikte.

Äfven Brynolf kände sitt lif rinna bort med
blodet. Hans ögon blefvo skumma och det susade för
hans öron som i hans hemlands skogar.

Så föll en djup tystnad öfver honom. Han lyfte
sitt hufvud och i en sista syn såg han det hvita
Jerusalem hägra i fjärran. Men hans hufvud föll åter
tungt ned på Villehads bröst och hans lif slocknade i
en snyftning.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free