Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brända tomter. Berättelse af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom skelettet till en ofullbordad veranda sågo
de främmande ut öfver sin ungdoms fjärdar och sund.
Vanvårdad var trädgården, förfallet syntes hela det
nya huset, gräs grodde på stigarna som de förr hade
trampat, och i löfsalen nere vid stranden hade bord
och bänkar murknat, emedan ingen lagat, hvad väder
och år förstört.
Utan att de behöfde fråga berättade de båda
gamla huru olyckan kommit öfver dem. Gumman
berättade och gubben upprepade bekräftande hennes
ord. Och olyckan hade kommit så lömskt och
ovän-tadt, att ingen kunde stå den emot, och ingen kunde
hjälpa. Den hade farit fram öfver de båda gamlas
lif som en förödande pest, och ålderdomen hade
hindrat dem att bota skadorna som sig borde.
Ty en vårdag i mars, när nordan blåste frisk
och isen hvarken bar eller brast mellan öarna, hade
elden brutit ut. Den hade börjat i en
snickarverkstads spånor och spridt sig kring hela huset, stigit
upp med gardinerna och fattat i bjälklaget. På en
timme hade hela huset stått i ljusan låga.
Och emedan isen hvarken bar eller brast, hade
grannarna på landen omkring stått och sett det hela,
men icke kunnat komma till hjälp. De båda gamla
hade ensamma burit hvad de kunde rädda ut ur det
brinnande huset, och maktlösa hade de stått bredvid
och sett sin egendom brinna i aska. I denna aska,
där de sett de sista glöden slockna, slocknade för
dem också hvarje förhoppning om en sorgfri
ålderdom. Ty låg var den byggnad, som de efter långa
år byggt upp på stenfoten af den gamla. Ringa var
bohaget. Torftig var omgifningen. Och själfva voro
de brutna och trötta. Ty en enda olycksdag hade
tagit allt, hvad de förra åren byggt upp.
Som tyngda under samma öde sutto de två, som
nyss drömt sig unga, och lyssnade till de tunga, karga
Nornan iSgö. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
