Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. November 1894—Oktober 1895. Af Emil Svensén - Gustaf Lagerbjelke - Curt Gustaf af Ugglas - Adolf Vilhelm Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den berömmelsen att vara en ordförande utan vank
och lyte. Den oväld, hvarmed han ledde
förhandlingarna, och det skarpsinne, hvarmed han redde ut
de trassligaste voteringspropositioner, voro i själfva
verket höjda öfver allt beröm. Den nya
representation, ’hvars tillkomst han så ogärna sett, bidrog han
alltså som en äkta riddersman att stödja och leda under
dess första stapplande fjät, intill dess allting gick liksom
af sig själft. Så ofta hans fullmakt gick till ända, var
det själfklar sak, att han skulle omväljas af
Södermanlands landsting, i hvars län han länge varit höfding,
och hans riksdagsbana kom därför att omfatta den i
vårt land sällspordt långa tiden af nära femtio år.
En ädling som han, men af något friare
skaplynne, var Curt Gustaf af Ugglas (död d. 20 febr.,
74 år gammal). Han hörde till de adelsmän, som
villigt gifvit sitt samtycke till afståendet af adelns
själf-skrifvenhet. Från landshöfdingestolen i Östergötland,
där han var mycket omtyckt, kallades han till
finansminister i den stora De Geerska ministären under den
nya representationens första år. Det var ingen lätt
sak att fylla den post, som J. A. Gripenstedt ej långt
förut lämnat. Han hade där att kämpa med
stats-brist och dåliga tider, samt drog sig snart och icke
ogärna tillbaka. Efter någon mellantid fick han
efterträda Gillis Bildt såsom öfverståthållare i Stockholm.
Under den tid han innehade denna post infaller den
väldigaste omdaning, som vår hufvudstad någonsin
genomgått. Väl hade andra större del än han i detta
storverk, men honom länder det dock till heder, att
han från sin upphöjda plats gjort hvad i hans
förmåga stod att främja dess fortgång — och det var
icke så litet. Human och välvillig som han var, möttes
han också själf från alla sidor med oskrymtad aktning.
$ $
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
