- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1897. Tjugufjärde årgången /
110

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rösten. Berättelse af Axel Wallengren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kl. 4 e. ?n.

Hit hade jag hunnit i min inledning, då jag
återigen blef störd — af rösten från rummet innanför. Den
gutturala, monotona gossrösten, som läser upp högt ur
skolböckerna, och som alltid börjar höras, just när jag
som bäst behöfver isolering och lugn . . .

Det är något tunnt och falskt och ofint i den
rösten, den gör mig nervös och orolig, den verkar på
mig som ett utspädt gift — icke dödande, men
upphäfvande all själisk harmoni.

Det är något vidrigt, oförstående och ödsligt i den
rösten — ängsligt och kallt på samma gång. Och
inga modulationer! Hvarje ord får samma betoning,
samma värde:

»Och — Simson — sade — till — fili — stéerna

— jag — skall — förgöra — eder–»

Och samma sats om och om igen, tjugo, trettio
gånger, tills den fastnat i denna hårda hjärna — för
några stunder blott! Men sedan detsamma om igenl

Just när jag känner att inspirationen börjar gry hos
mig, faller denna röst som ett irriterande dropp öfver
mig, absorberar min egen tanke och förlamar mitt initiativ.
Jag sitter och tänker: nu tystnar han! — Han tystnar
verkligen .. . Men just när jag skall koncentrera mig
igen, och till hälften lyckats däri, höjer sig rösten igen .. .

Och jag lägger pennan och känner mig besegrad,
förintad i min handlingsfrihet af några monotona,
gutturala ljud från en osedd människa i ett osedt rum.

Fredagen den 13 mars.

Det är fredag och den i^:de i dag — allt
olyckligt på en gång! Jag har talat med min värd i dag
om gossen där inne, och han lofvade att förbjuda
honom att läsa högt. Men det har inte hjälpt. Så fort
fadern är ute, börjar gossrösten igen, nu ännu högre

— tycker jag — än förut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1897/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free