- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1899. Tjugusjette årgången /
64

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt Åre-bref. Skizz af Georg Nordensvan. Med illustration

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Den är borttagen», upplyste jag.

»Ja, den har gått bort i dimman», medgaf hon.

»Hvart ska vi då ta vägen? Vi kan då inte gå
upp på ett berg, som har gått sin väg.»

»Vi ska återställa det», sade hon. Hennes energi
förnekade sig aldrig.

Hon gick före mig. Hon var mycket nätt,
förtjusande väl växt, smärt och smidig om ryggen och
hade den mest kysstäcka nacke och hon stödde sig
graciöst på sin alpstaf i brist på annat stöd.

»Reella afsikter!» började jag, då hon stannade
för att draga andan. »Det är ett näpet uttryck, det
där! Det är det, som är kärleken för våra unga
fröknar. Med söt och inbjudande min säga de: ’Var så
god och sitt, snälla herrn, och ta för sig.’ Men så
kommer eftersatsen: ’Så vida herrn har reella afsikter,
förstås. Var så god och kom fram med
förlofnings-ringen först, så ska vi sedan talas vid och framställa
våra villkor’.»

Nu väntade jag verkligen att hon skulle
explodera — för hon hade pigga känslor. Men hon sade
helt lugnt och saktmodigt:

»Jag är så fördomsfri, så jag blir inte ond —
som jag borde bli. Det finns gäss bland både
damer och herrar. Men ni tror inte på kvinnan,
och ni kommer att bli straffad. Akta er för
makterna ni!»

Hon var alldeles öfvernaturligt söt och rar. Det
där med gässen var rent af omotståndligt. Men det
upprörde mig, det hon påstod, att jag inte skulle tro
på kvinnan. Jag hade den lifligaste protest färdig och
ämnade just fatta tag i hennes lilla hand, då hon for
upp från bänken.

»Det regnar!» ropade hon.

»Nej, här regnar aldrig», sade jag.

Men hon hörde inte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1899/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free