Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett och annat om 1800-talets bildande konst. Af Georg Nordensvan. Med 6 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det var dock hufvudsakligen genom
landskapet, som framstegens väg gick — landskapet, då
det bröt med klassicitetens traditioner och fasthöll vid
verklighetsstudiet, studiet af naturen i dess oändliga
skiftningar, af det atmosfäriska, af luften och ljuset.
De gamle holländske målarne voro här föregångarne,
engelsmännen hade upptagit deras enkla, sunda
traditioner, som gingo ut på direkt naturstudium — utan
något som helst försök att omändra och förbättra,
idealisera skaparens verk — och på personlig känsla,
uttryckt ej enligt inlärda skolregler utan enligt hvars
och ens temperament. Från England gick denna
sunda naturlära öfver till Frankrike, där den slog blom
i 1830-talets storartade landskapskonst.
De grundsatser, dess representanter — som voro
hvar för sig fullt fria och hvarandra mycket, ibland
rent diametralt olika i lynne och uttryckssätt — förde
till seger, de ledde, följdriktigt utvecklade och
öfver-förda till figurmåleriet, till friluftsmålningen — »le
plein-air» — till oppositionen mot den traditionella
och konstlade atelierbelysningen, till fordran på att
hvarje föremål som målas, skall målas i samma
belysning som på målningen framställes. Denna fordran
medförde ett studium, som i sina resultat totalt bröt
med den traditionella läran om färgharmoni och förde
nya värden in i de gamlas ställe. Den skärpte
synsinnet hos både målare och åskådare, den skärpte
naturkänslan och den medförde nya tekniska
uttrycksmedel.
Det energiska verklighetsstudiets tid var nu inne,
ljusmåleriets, det blonda måleriets i stället för det
gamla, där de bruna ateliertonerna utgjorde den
dominerande färgen. I impressionismen — som blef
slutpunkten i detta sträfvande efter att i möjligaste mån
fästa på duken verklighetens ljus och luftens inverkan
på naturens färger och på lokaltonernas valörer —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
